.

Idag använde jag den nya tröjan ifrån Gina. Även den i medium, och i en färg jag inte brukar använda (lite wild and crazy). Ganska gött med lite för stora kläder, då behöver inte all julmat synnas!

Den här killen ska ha sjukt med cred, speciellt för den matchen han gjorde ikväll mot Djurgården (tillsammans med ett för övrigt väldigt bra Färjestad också). Mikael Johansson är sällan den spelare som man ser, men på senare tid är han den som har börjat ta för sig och visat vad han verkligen går för.
Ikväll tryckte han in två mål och en ass poäng, plus att han räddade ett mål när Nihlstorp blev lurad lite långt ifrån mål.

Så, tusen guldstjärnor till den här killen ikväll. Han sa själv att självförtroendet är påväg tillbaka, och vi tror på dig Micke!

Usch, det finns så många saker som upprör mig.. Misär och krig, utanförskap och mobning, väldtäkter och barnmisshandel. Ja listan kan göras hur lång som helst. Men jag ska som vanligt försöka vända mig till mig själv där jag är just nu.

Något som upprör mig är oärlighet. Jag säger inte att jag inte är den personen som kan ljuga ibland, en vit lögn när man verkligen inte har lust med något exempelvis, sagt till farmor att jag har ätit fast jag inte har det bara för att jag inte är hungrig.
Men när lögner går så långt så att det sårar en annan människa på ett extremt känslomässigt plan så blir jag fruktansvärt irriterad. När det är jag som är "offret" så blir jag fruktansvärt besviken, man blir liksom ledsen på ett helt annat sätt, liksom en våg som bara sköljer över mig. Man börjar tänka så fruktansvärt mycket, "varför har jag inte förstått att han/hon har ljugit?" "vad kunde jag gjort annorlunda?" osv. Det är en enorm tankeprocess som sätts igång när man inser att någon har gått bakom ryggen på en.

När någon ljuger för mig, eller för någon annan och jag fattar att personen ljuger (på det där känslomässiga planet).. Liksom "varför säger du sådär? Jag vet ju att du ljuger" så påbörjas ett krig inom mig. Jag blir tokförbannad men vågar inte säga något, för är det något man (helt okontrollerat) skulle kunna göra mot en person som öga mot öga ljuger en rätt upp i ansiktet är att ge personen en fet jävla smäll. För sånt tycker jag är så pissigt.

Nytt ifrån H&M som jag köpte i måndags på Bergvik i Karlstad. En kofta som är hur skön som hellst, och jag älskar verkligen färgen. Fanns inte i small, men det gjorde inget att det blev en medium, tror oversize är min grej!

Jag är galet kär i den här filmen.

Detta hade jag på mig idag. Nytt som jag bland massa annat har lyckats shoppa under dom här mellandagarna.

Ojoj, har helt glömt bort internet och blogg den senaste tiden. Har haft fullt upp varje dag verkligen när familjen har varit här. Kan skriva om allt som hänt lite senare..

Tänkte bara visa er vilken fin julklapp jag fick av Nikolina:




En "blogg-tag" eller vad man ska kalla det, roboten är grym!

Tänkte bara tala om för er att det är julafton idag, ifall någon skulle ha missat det på typ Facebook eller något.

Igårkväll blev granen klädd, och vi premiär åt på julskinkan och såg på Uppersittarkvällen.
Nu är jag julfin, ny klänning, naglarna är röda och håret är fixat. Nu fattas bara familjen, och kusin Caroline. Och ikväll drar vi som vanligt vidare till släkten på pappas sida. Träffa kusin Robin som jag inte ser så ofta nu för tiden!

Hoppas ni får en sjukt bra dag, gå inte ut för då fryser ni ihjäl!
God Jul! ♥

Jag kommer nog aldrig kunna sluta älta.. Men det här är ett ögonblick jag förmodligen aldrig kommer glömma. Den här bilden är tagen kanske 20 minuter innan jag träffade min (blivande) första riktiga pojkvän. Någonstans i det här havet står han. Jag kommer aldrig glömma den här kvällen, oavsett hur fel det blev i slutändan, och även om jag har gått vidare idag.

Klev ur sängen för ungefär en timme sen, hade go lust att ligga kvar och sova bort hela dagen, har så sjukt mycket att göra idag. Har fått huvudvärk ovanpå detta också.. Det kommer bli en lång dag idag, har verkligen inte lust till någonting!

Åh min bror kan vara så rolig om han bara vill, eller snarare när han inte vill, när han inte fattar hur rolig han är!

Den här månaden har varit mycket händelserik. Jag har gått ifrån djupaste botten till högsta toppen inom loppet på ungefär två månader.

Jag har blivit sårad, sårad av någon som jag knappast trodde kunde göra så mot mig, eller mot någon. Men jag har tvingats att se det positiva i det hela, vilket är att jag har lyckats gå vidare. Jag har lyckats bearbeta det hela så fort tack vare mina fina vänner, och att en alldeles speciell person kom in i mitt liv och såg mig för en liten stund, och jag fick chansen att inse att jag förtjänar någon annan, någon bättre.

Det har blivit julmånad! Första, andra, tredje och fjärde advent har passerat. Julkalendern började och pepparkakorna bakades. Ska verkligen inte "sticka under stol" med att det här förmodligen är den mysigaste högtiden på året.

Jag har dessutom fått göra min första riktiga utlandsresa. Vi har varit i Egypten en vecka, kan verkligen inte fatta att jag för mindre än en vecka sen satt i solen i Afrika. Jag älskar verkligen charter! Kan inte fatta att det har tagit mig 17 år innan jag fick göra min första charterresa, till sloen!

Den senaste månaden har både varit den värsta, och den absolut bästa på väldigt länge. Och jag är glad att bla. utlandsresan valde att komma vid just den här tidpunkten, då jag behövde det som mest.

Kan inte sova, sov till typ halv tolv i förmiddags, och sen sov jag en stund på eftermiddagen också. Men känner ingen direkt press att somna eftersom det bara är avslutning imorgon, och då gör det inget om man är trött eller har lite ont i huvudet.

Varit hos Therese en sväng ikväll, träffat Theo också som jag inte sett på två veckor typ. Gud så han växter och springer omkring! Vi tog upp granen och klädde den. Eller jag och Therese klädde, och Theo klädde av, haha! Sedan kom Kristoffer, och så åkte jag med honom hem, annars hade jag väl dött av köldskador, -20 grader gör ont!

Nu ska jag ta och lägga ifrån mig datorn och försöka sova!

Dags för att nämna vårat underbara hotell i Egypten, Old Palace! Ett all inclusive hotell drygt 2 mil utanför Hurghada, och knappt 1 mil till närmaste shopping. Fast det bästa var nog att vi inte hade mer än 50 meter till havet!

Vet inte hur det ser ut på andra platser i Egypten, men på vårat hotell jobbade det bara män (som jag inte hade något emot direkt, haha). Man såg inte kvinnor arbeta så ofta, helt ärligt såg jag inte speciellt många egyptiska kvinnor. På Old Palace var personalen otroligt trevlig, egyptier över huvud taget är väldigt snälla och trevliga, fast fjäskar kanske lite väl mycket för tjejer, speciellt svenska tjejer.

Vårat hotellrum hade utsikt över "innergården", poolen och havet. Helt underbara vyer. Kan verkligen inte klaga på läget vi fick, på översta våningen.

Något som var mindre roligt med vistelsen på Old Palace var att 95% av alla gäster var ryska. I Egypten (eller i alla fall i Hurghada) kan alla egyptier bättre ryska än engelska. Det är en vana för dom, dom flesta som kom fram och pratade med oss började snacka ryska. Tror det var två par äldre svenskar på hotellet samtidigt som oss, och tre norskor, sen var resten ryssar. Ryssarna har ju även en förkärlek till såkallade speedos (badbyxor som ser ut som trosor för män) och ett antal kvinnor använde stringbikini (ja med två bleka, blottade skinkor!).

Maten på hotellet var toppen! Frukost, lunch och middag, och till varje måltid följde ett buffébord av desserter och såklart fri dryck.
Dryckutbudet var kanske lite smalare, tre olika sorters läsk tror jag, rött och vitt vin, öl, bacardi, vodka, rom och något mer tror jag, och två sorters juice. All dryck var fri mellan 10:00-24:00, helt utmärkt!

Oj, jag har nog gjort ganska mycket som jag ångrar, mycket av det jag har ångrat har jag inte berättat för så många. Just för att jag skäms över dom sakerna jag har gjort. Och då pratar jag m sakerna jag har gjort mot mig själv.

Men något som jag kanske aldrig kommer komma över, är att jag aldrig sa ordentligt "hejdå" till min mormor. Det sista jag såg av henne var när hon gick ner för trappan här där jag bor nu, på julafton 2004. Hon fick hjälp att gå eftersom hon var så svag (hon var svårt sjuk i cancer). Minns att min pappa sa "men gå och ge mormor en kram nu!" men jag ville inte, jag vågade inte ta i henne, för tänk om hon gick sönder. Men inte fan kunde jag veta att det var sista gången jag såg henne, kanske var det just det pappa visste, när han uppmanade mig att ge henne en kram. Eftersom jag fortfarande bodde hemma med mamma och pappa i Uppsala då så fanns det ingen möjlighet för mig att va hos henne när jag ville, jag åkte tillbaka till Uppsala ett par dagar efter jul.

Även om mormor blev "rejält" illa däran en gång efter jul, såpass att vi fick åka akut till Karlstad där hon låg på sjukhus, för att läkarna trodde att det bara var timmar kvar för henne, så vågade jag inte träffa henne då heller. Men hon blev bättre, vi åkte tillbaka till Uppsala och mormor fick åka hem till Kil. Jag pustade ut, tänkte att "jag hinner krama henne nästa jul istället".

Den 30 januari 2005 dog min mormor i sin lägenhet, här i Kil. Jag gick inte på hennes minnesstund, eller hennes begravning. Fyfan vad jag ångrar det.

Detta är något jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för. Även om det hade gjort ont att se mormor sjuk, så hade det kännts betydligt bättre idag om jag hade tvingat mig själv att träffa henne då. Men det var ett misstag jag gjorde, ett misstag som jag aldrig, aldrig, aldrig kommer kunna åtgärda. Aldrig.

Ojoj, varje födelsedag är ju något speciellt. Men en av dom bästa var nog när jag fick en av mina första mobiler, en sån som man viker ihop, det var ju väldigt nytt då, man var ju skithäftig om man hade en mobil som gick att vika, och som dessutom klickade till lite när man gjorde det.. Kanske var typ 2003 eller något, en Sony Ericsson Z600, glömmer aldrig det namnet, plus att min bästa vän hade en likadan!

Nikolina gör en hypotes över mitt liv om 5 år, ganska kul att läsa, och spara. Man vet ju verkligen inte vart man är om 5 år!

Afrika, Egypten, Sahl Hasheesh var... Underbart, och oförglömligt. Kan inte skriva om allt i ett och samma inlägg, det kommer bli för långt. Tänker istället ta det bit för bit. Det blir roligare för er då också :)

---

Igår vid 23 tiden fick jag äntligen sova efter att ha varit vaken i uppåt 40 timmar, pga försenade flyg osv. Hade svårt för att somna på planet då det är fruktansvärt obekvämt. Sov endast två timmar i bilen ifrån Arlanda.
Vaknade i morse med VÄRLDENS huvudvärk. Vid tolv kom Alex och vi kollade in skolkatalogen och invigde min vattenpipa. Vid två drog hon, så då la jag mig och sov en stund, och såg på handbollsmatchen.

Är fortfarande inte helt återställd, eftersom jag vaknade ganska tidigt imorse också. Blir en tidig kväll ikväll med. Det är hårt att va på semester. Och jag längtar tillbaka äckligt mycket.

Egypten ar underbart! Har solat och badat en massa (har nastan bara badat i havet), dock har det varit ganska kallt och mulet idag, sa vid klockan tre gick vi upp pa rummet och somnade, sov anda till halv sex, helt slut!

Vi var i *slummen* igar, dom gamla delarna av Hurgadah dar vi shoppade lite. Far dock vanligt ont i magen av att se sma barn arbeta, utan hela klader och skor pa fotterna. Plus att det fanns en hel del ackliga killar, och att vi formodligen blev lurade pa pengar.

Har dock fatt mig nagra favoritkillar har pa hoteller :) (det jobbar endast killar har). Amir som jobbar vid maten, dukar och serverar. Och Mohammed tror jag han heter, nere i poolbaren, vi har lart honom sage God jul och gott nytt ar. Alla ar sa sota och trevliga. 95% av alla gaster har ar Ryssar, och det har varit sa valdigt lange, ALL personal har kan flytande, dom pratar battre ryska an engelska!

Ska ga och ata mat nu, och Amir kommer direkt att fraga *everyshing is oke?* som han fragar typ 8 ganger per dag.

See you!
(har en valdigt begransad atgang av internet, kanske det enda egyptiska inlagget)

Det känns plötsligt så overkligt, om tre timmar sitter jag i bilen påväg till Arlanda. Och om 10 timmar sitter jag på flyget på väg mot värmen! Kan knappt fatta det, min första riktiga utlandssemester, min första flygresa. Pirrar i magen, är jättenervös över att jag har glömt packa ner något, men så länge jag har mitt ressällskap så tror jag att jag klarar mig. Galet rädd över att jag har lyckats packat övervikt i något bagage, men sånt löser sig tydligen, flyttar väl över till Andreas ganska tomma handbagage annars, haha!

Den här resan kunde verkligen inte kommit mer lägligt. Behöver komma bort, skaka av mig alla problem och bli stark igen, jag är en god bit på väg, och den här resan kommer underlätta processen avsevärt.


Detta blir det sista blogginlägget på svensk mark skulle jag tro! Datorn kommer följa med till Egypten.

Puss på er som är kvar i Sverige ♥

Men för helvette, ett enda minne.. Ett favoritminne. Jag må ha dåligt minne, men minns ändå det där som har varit riktigt bra, och det är omöjligt att välja bara ett.

Inte svårt att minnas, den första riktiga kyssen. Dels för att det inte var speciellt länge sedan, och dels för att det då handlade om en person man var fullkomligt galen i.

Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer. Det var bra då. Men idag kan jag ågra att det var just den personen jag kysste först. Men man måste ju göra misstag för att aldrig göra om dom. Det misstaget jag gjorde med honom gör jag aldrig om igen.

Har härjat hela dagen. Samlat vuxenpoäng (städat, tvättat, hälsat på farmor) och nu sitter jag och försöker göra det som den här dagen egentligen skulle gått ut på, studera. Har hemstudiedag idag och har fått fysikuppgifter, fyfan. Ska även försöka göra klart en idrottsuppgift och PL uppgift så jag har det ur världen, känns lite bättre om man får undan lite innan man åker. När jag kommer hem så kommer det vara så helvettes mycket skolarbete att göra ändå.

---

När det handlar om drömmar man drömmer när man sover, så har dom på senaste tid handlat om att resa. Packa väskor, hinna med flyg i sista sekunden osv. Har även av någon konstig anledning (?) drömt om en viss person ganska ofta, något som jag inte har något emot visserligen.

Om vi ska prata drömmar, alltså visioner, hopp, önskningar... Så har jag försökt sluta att göra det i för stor utsträckning. Tror inte jag är ensam om att vara rädd för den där känslan att bli besviken när man kanske haft lite för stora förhoppningar på något. När något man har väntat på länge bara skiter sig. När man sätter jättehöga krav på sig själv för att man har drömmar om att bli något i framtiden. Och det är kanske min stora dröm just nu, jag vill bli något. Jag vill förändra, inte bara vara med. Jag vill bli ihågkommen. Kanske inte som typ nån Gandhi eller något.
När man har kraven på sig att vilja bli något, vill man ju också väldigt gärna alltid vara bäst i skolan. Och det kan göra att man kanske gör ännu sämre ifrån sig. I ettan på gymnasiet fick jag mitt första G i en kurs, och det kan vara lite därför jag har tappat hoppet lite, jag har fått börja inse att jag inte är den duktiga människan jag skulle vilja vara. Jag är inte så bra som det krävs för att kunna bli läkare (som faktiskt har varit min dröm).

Att bli läkare och på sikt få vara med i Läkare utan gränser. Tanken på att det finns människor där som verkligen är i behov av hjälp, där man vet att man behövs. Det är det där jag menar, att få bli behövd, att bli ihågkommen. Inte bara sitta och plåstra om människor som har kört rattfulla, varit i slagsmål eller försökt ta sitt liv. Jag menar inte att det är oviktigt, för att bli Läkare utan gräns måste man plåstra om sånna människor. Men att en dag få bli en av dom som verkligen gör en insatts, det är min dröm.

Jag kunde verkligen inte sova inatt, resfeber resfeber resfeber! Somnade halv fyra tror jag.. Och det är liksom fortfarande bara söndag.
Idag har jag ägnat mig åt ingenting, letat fram mitt pass och lagt fram det VÄL SYNLIGT i köket. Nu ska jag nog ta och backa upp min dator ordentligt eftersom jag förmodligen ska ha med mig den till utlandet. Och om det händer något med den skulle jag ta livet av mig om alla bilder och dokument försvann.


Fick det bästa tipset nyss iallafall, haha:

Men snälla nån, hur roligt är det att skriva om samma sak två gånger? Visserligen har jag andra kläder på mig idag, men känns inte så motiverande ändå..

Här är hotellet vi ska bo på i Sahl Hasheesh, tror det ligger två mil utanför Hurgada. Old place resort heter hotellet.

Idag har det varit en väldigt bra dag.

Klockan tio på förmiddagen fick jag ett sms av Anette, allt var bokat och klart på det hotellet vi verkligen ville till. Vi åker alltså till Egypten på torsdag, all inclusive! Ska bli så himla underbart, min första riktiga utlandsresa dessutom.. Och min första flygresa, jag har redan resfeber!

Drog på fest vid åtta med Miriam och hennes kompis Emma. Bra kväll, en riktigt sån där varm-i-hjärtat kväll, iallafall för en stund.

Ja vad har hänt den här veckan...

• Färjestad har vunnit två matcher på straffar, en borta och en hemma.
• Det har blivit första december och julkalendern har börjat, julen har tagit fart denna vecka.
• Anette har kollat på resor till Egypten och ska kanske boka imorgon.
• Jag har idag legat hemma med jättekonstig huvudvärk och stelhet i nacken. Ringt sjukvårdsupplysningen eftersom Patrik håller på och tjatar hål i huvudet på mig att jag kan ha hjärnhinneinflammation. Får se hur det är imorgon.
• Min kusin har officiellt flyttat till Kil.
• SJ har fått kraftiga problem med att komma i tid, ännu ett tecken på att det är vinter.

Något mer viktigt?

Nej vadå handväska?

Jag anväder väldigt sällan handväska, mest för att jag inte känner att jag behöver släpa med mig allt jag äger vart jag än går. Och nu på vintern har jag min vinterjacka med massa fickor på. Där i finns mobilen och headset, ipoden, buss/tåg kortet, tuggumi, elev ID och bankomatkortet... Kan inte komma på något mer just nu, men det är det mest nödvändiga.