.

Det finns så mycket jag vill veta. Så mycket jag skulle vilja fråga men jag vet inte varför, varför jag inte frågar. Kanske är det ändå bäst att bara låta det va, det skulle ändå göra så fruktansvärt ont om du tog ett steg bort igen. Och jag orkar inte med att saker måste göra ont längre, jag har fått tillräckligt, och jag förtjänar inte mer utav det onda.

För ett par timmar sedan blev det bestämt att vi åker till Värmland, idag. Det var bara att ställa undan stegen, tvätta penslarna och börja packa. Ska bli skönt att komma dit igen, träffa farmor och farfar som jag inte sett sedan midsommar, och träffa Therese och kanske en liten luden bäbis, och Theo såklart ♥

Ska duscha av mig all den gula färgen (konstigt, känns som jag målar mer på mig själv än på väggen) och sen drar vi!

Snälla söta bäbis i Thereses mage, kan du inte vänta med att komma ut tills jag är i Värmland? Typ en vecka eller så, så jag får se dig när du är precis ny? Tack!

Jag hatar mina dåliga sov-vanor. Jag hade ställt klockan på 10 idag för att jag skulle ringa till ett ställe där dom har telefontid mellan 10-10:30. Minns knappt att jag stängt av alarmet, och ringde gjorde jag ju inte heller...

Har målat några brädor idag i alla fall, pappa håller på att panela om garaget. Fick blåsor i handen efter typ två stycken. Starkt. Ska ta och duscha av mig all gul färg nu, får se vad kvällen har att bjuda på lite senare!

Då var man på fastlandet igen. Tre härliga dagar på Gotland svischade förbi, hade inte världens bästa väder men det gick fint ändå. Finns rätt mycket att se och göra på Gotland. Åkte med färjan kl 7 imorse så det blev en tidig morgon idag med, dagarna blir så otroligt långa när man går upp så tidigt.

Kanske är dags att ta tag i bloggdesignen nu, kan inte ha det såhär...

Ja då var det kanske dags att sätta igång att packa... Hela förmiddagen sov jag bort, sen åkte jag med mamma in till stan och var inte hemma förens vid halv fem typ. Sen fick jag sms av Jennifer och då drog jag dit, satt där och hade trevligt, sen kom vääärldens största regnskur! Så det blev lite extra tid där eftersom jag inte kände för att cykla i ösregn. Kom väl hem för en halvtimme sen och fick någon akut trötthet så nu orkar jag inte ens packa. Det är väl ändå själva fan att man alltid ska göra allt i sista stund. Halv fyra inatt/morgon ska vi upp och bege oss mot Nynäshamn och Gotland, men det lär bli värt det!

Nu kom jag på att jag måste duscha också, orka.

Håller på att ändrar min header. Det visade sig vara svårare än jag trodde. Först och främst lära sig photoshop, redan där höll jag på att få sammanbrott. Sen när skiten ska passa in i stilmallar och skit, där gick min gräns, i alla fall för idag. Men nu har jag ju ändå börjat, slutför det någon annan dag, när jag orkar (och har tålamod).

Idag vaknade jag halv två, det är inte okej. Känns som att hela dagen har gått, men det har ändå hunnits med en hel del idag!

Jag har bakat (var tvungen att göra något, annars låg jag bara ner), och så har mamma bokat stuga på Gotland. Åker dit på onsdag, tidigt som fan, men det ska bli kul, eftersom jag aldrig varit där...
Sen åkte jag till Jennifer, satt ute och pratade en massa, och skrattade en massa. Det finns inget bättre än bra vänner och sommarkvällar!

Kom hem för någon timme sen, ska väl försöka att sova snart trots att jag vänt ganska mycket på dygnet. Men jag vänder väl tillbaka det på onsdag eftersom vi åker kl 04 här ifrån.

tjingeling!

Sega dagarrrr, jag dör av tristess! Idag har det i alla fall varit lite fotboll att se på tv, Sverige-Australien. Men efter det så har det inte funnits något att göra. Jag måste aktivera mig.

Snart kommer Ida och Jakob hit, det vankas nostalgi-kväll! Massa bilder från förr, sentimentalitet på g!

Såhär ser ett USB minne ut innuti...

Känns fortfarande ganska overkligt... När jag först började se uppdateringar på Facebook att Ryan Dunn hade dött så trodde jag att det bara var ett falskt rykte som gick (det gick ju ett rykte om Weeman för några år sen att han var död, men icke!). Men den här gången var det på riktigt, nu har det gått några veckor, men Jackass-gänget och Bam Margera kommer aldrig bli det dom en gång varit. Att se Bam gråta (Ryans bäste vän) var en väldigt annorlunda upplevelse, jag trodde inte att en människa som han kunde gråta, men det kan vi väl alla egentligen...

Det känns konstigt. Gänget som man i stort sett växt upp med, Jackass-avsnitten man följt, filmer man har KÖPT för att det är värt, och lyckan över att Bam började sin egen show med många av Jackass-medlemmarna, att det är slut nu. Ryan har varit inblandad i allt, och visst hade man hoppats på ett antal Jackassfilmer till, men en sak är säker - När Ryan dog, dog Jackass.





Vila i frid Ryan.

Kärleken räkte nog halvvägs, men vi gick för långt för att vända om.
Ja, jag vet att du vet att den inte finns kvar.
Jag tror dig, jag tror dig, du vet att jag alltid har trott på nån som du.
Jag ber dig ge mig en vit lögn, säg att du tror på mig en gång till,
du får tro vad du vill.

Ligger och tittar på massa värdelösa tv-program, det är ungefär det enda jag gör resten av dagarna också...

Övningskörde lite med pappa idag, både psykiskt och fysiskt påfrestande, fått typ kramp i benet för att jag trycker ner kopplingen så hårt så jag spricker. Men det gick ganska bra, tycker fortfarande det är ganska läskigt och förstår inte hur (om) jag någonsin tar mig ut på en riktig väg med andra bilar.

Proppat i mig en Treo och väntar på Allsång på skansen, underbara, fina Håkan Hellström är med. Skulle varit där ♥

Försöker slappna av. Försöker andas, äta och leva lite.

Åkte med Kristoffer (kusin) och Sara hem till Alunda idag. Äntligen hemma, känns skönt att kunna stanna på obestämd tid.

Vad är det för mening med att ligga ensam i mitt stora, fula badkar och tycka synd om mig själv? Förra gången jag låg i det här jävla badkaret låg jag här med honom.

Kanske är det därför jag ligger här nu. För att få känna lite närhet, för att inbilla mig att han är nära igen. Högt ska jag upprepa allt han sa till mig, alla dom sakerna som jag aldrig kommer glömma, alla dom sakerna jag trodde han menade. Han kommer aldrig ligga där igen. Han kommer aldrig mer säga dom där fina sakerna som kanske inte ens var sanna.

Jag stirrar på mina fötter, där hans kropp egentligen skulle varit. Där hans fina leende skulle vara, där hans underbara ögon skulle titta in i mina. Där, i mitt badkar, låg något jag kallar perfektion en gång för några månader sedan. Det svider till, en tår gör ett tyst plums när den träffar vattenytan. Undrar varför egentligen, det är ju bara ett bara ett par fötter där. Ett par fötter istället för den mest perfekta människan jag någonsin träffat.



/ The truth. The sadness. The reality.