.

Fyfan vad less jag bliiiiiiir!

Satt på bussen till Kil efter skolan, skulle och fira farmor på födelsedagen. Då fick jag världens jävla huvudvärk, som en blixt från klar himmel. Så fruktansvärt irriterande. Hos farmor var det ganska mycket folk, stimmigt, barn, barn som spelade på pianot, barn som var ledsna och trötta. Fick andas och ränka till tio flera gånger, haha. Dragit i mig två Pamol nu, så hoppas vi på det bästa.

Hade ju egentligen tänkt plugga järnet nu när jag kom hem för en timme sen. Har jättemycket att göra i religionen som ska vara klart helst till imorgon (annars blir jag ig-varnad och kan få rektorn efter mig, bara jobbigt). Men jag får väl helt enkelt ta mitt förbannade huvud i vacker hand och inse att det inte funkar att koncentrera sig på religionsskit nu.

Landat hemma på Sommaro, nu är höstlovet förbi. Lite ångest över det. Ska tillbaka till skolan där projektarbetet bara växer och allt läggs på hög. Orkar inte ens tänka på att vi ska ta tag i det.

Hade varit hemma i lägenheten i typ två timmar denna gång innan min granne ringde på dörren. Jag hade återigen glömt mina nycklar i dörren. Tur att man har så vänliga grannar, snart har väl hela min våning ringt på min dörr. Haha!

Imorgon ska jag och Maria gå till Resia och betala någon föravgift på studentresan vi har beställt. Sen ska jag ta och fundera på hur jag ska kunna spara ihop typ sju tusen på ett halvår. MERA ångest.

Shit, gårdagen spårade ur en aning. Vi (jag och sex killar) hamnade på ett ställe i Uppsala som heter Etage, rätt tråkigt... Men vi var där runt halv elva, när klockan är tio över elva har två av mina kompisar hetsat varandra att dricka så den ena är på toan och spyr och den andra blir utslängd. Vi får sätta honom på bussen till Alunda, vi ser till att busschauffören + en annan kompis som också var på bussen skulle se till att han kom av på rätt ställe, och att en kille skulle komma och möta honom vid bussen. Efter ca 15 minuter ringer det, den fulla, utslängda killen har även blivit avslängd från bussen eftersom han spytt ner typ hela sig. Det stod tydligen en helt okänd människa med honom och väntade på att hans pappa skulle komma och hämta honom. Haha. Alltså, fyfan va sämst. Betala 120 spänn och vara där inne i 40 minuter. Sedan spy ner hela sig och bli avslängd från bussen, samt bli hämtad av sin pappa mitt i natten.

Jag och dom andra grabbarna stannade kvar och tog 02:20 bussen hem, knökat med folk och var hemma i sängen runt 03:30 och då kunde jag naturligtvis inte sova. Hörde när mamma gick upp och åkte till jobbet....

Men det har gått rätt bra ändå idag. Fick ställa klockan imorse eftersom jag skulle till stan och träffa en kompis från högstadiet, mycket trevligt! Köpte även en födelsedagspresent till mamma på The Body Shop eftersom hon fyller år idag ♥

Imorgon är det söndag, vilket innebär återresa för mig. Usch jag vill inte till Karlstad nu. Jag vill vara kvar här en vecka till. Jag orkar inte åka tåg, jag orkar inte trängas med människor, jag orkar inte komma hem till min stökiga lägenhet.

Igår sov jag typ hela dagen. Gick upp och åt frukost vid halv ett, sen gick jag och la mig igen och sov till fyra. Har fått så fruktansvärt ont i magen av dom nya medicinerna, har noll aptit och är trött konstant. Men jag har bestämt mig för att härda ut, någon gång måste det ju gå över.

Idag har varit lite bättre, fortfarande ont men jag har kunnat äta ordentligt. Jag har inte sovit bort hela dagen heller, vilket kanske hade varit lika bra egentligen eftersom jag inte gjort så mycket än att lega still idag. Pappa har varit hemma från jobbet idag, så vi har kollat på lite Mia och Klara, sen blev det hockey och handboll. Sen satt vi och skrattade åt gamla reklamfilmer på youtube, så jävla dålig humor...

Imorgon ska jag också försöka ta det lungt, på kvällen drar jag med Jakob in till stan och möter Ida och hittar på något bus. Får se vart vi hamnar. Mig spelar det ju egentligen inte så stor roll eftersom jag numera är nykterist och knappt kan röra mig för att jag har så ont i magen, haha.

Nu ska jag fortsätta mitt enorma projekt. Håller på att packa upp och packar ihop filer på "Erik och Mackan" avsnitt jag har laddat ner. Så dryyyygt.

Blir nog ingen studentresa till Ayia Napa, tråkigt nog. Det suger verkligen att inte ha något jobb. Och det suger ännu mer att det är så otroligt svårt att få jobb.

Idag har jag varit med Jennifer typ hela dagen. Åkte dit till lunch och käkade, sen låg vi och kolla på några avsnitt av Playa Del Sol. Mysigt, drar nog förbi där en sväng lite senare ikväll också. Hon är bara för bra ♥

Sitter på bussen till Uppsala nu. Inte ofta jag väljer att åka Swebus eftersom det tar så lång tid, men idag lockade gratis Wi-Fi, och det är ändå ganska mysigt att åka buss. Plus att det inte blir lika långt att gå med min enorma packning när jag kommer till Stockholm.

Så otroligt skönt med höstlov, även om jag har en del att göra. Alla dessa jävla religionsuppgifter som måste vara klara i slutet på november. Ahrggg.. Annars ska jag nog bara försöka njuta av lite ledighet.

Var med Maria i stan igår och skulle hämta ut mina nya mediciner för aknen. Träffade ju en hudläkare i Uppsala för ett par veckor sedan som ordinerade ny medicin, Roaccutan. Fick världens chock när jag skulle hämta ut den på apoteket, 835 jävla spänn för 100 tabletter. Och jag ska totalt äta 600 stycken. Tur att högkostnadsskydd finns säger jag bara, snart kan jag hämta ut typ gratis. Men 800 kronor är jävligt mycket för en student att bara lägga ut sådär, tur att jag har snälla föräldrar. Så nu får jag inte dricka alkohol på ett halvår, jag får typ inte sola, VERKLIGEN inte bli gravid eftersom medicinen är fosterskadande (igen stor risk för det menar jag..). Jag får heller inte lämna blod (ironiskt eftersom jag nydligen anmälde mig som blodgivare). Tusentals möjliga biverkningar så jag är väldigt tacksam över att det är lov nu, och att jag är hemma hos mamma och pappa. Ökad risk för diabetes och njursjukdom, självmordstankar och blablabla... Haha, känns stabilt detta. Nu jävlar ska det bli bra!

Gårdagen slutade med att Värmlandstrafik fick betala en taxi för åtta pers in till stan, ändå var det en stackare som inte fick plats och blev kvar i Kil. Eftersom det stod ett godståg på rälsen mellan Kil och Karlstad kunde inget tåg komma förbi, och den sista bussen hade gått, tågvärdinnan hade kollat fel. Men jag klagar inte, även om det tog 40 minuter innan vi kom iväg från Kil. Somnade med kläderna på när jag kom hem, vaknade halv åtta i morse och "gick och la mig" på riktigt, haha.

Ligger fortfarande och degar. Ska strax börja göra mig i ordning för att åka till Kil. Ska till Kils enda krog eftersom Peter Siepen dj:ar där ikväll. Hoppas det blir värt 80 spänn i alla fall!

Fick (som jag nämnt tidigare) även en goodiebag på Yaki-Da i tisdags. Alla dom fantastiska sakerna var packade i den ursnygga lila Fuck Cancer-påsen.

Ung Cancer har faktiskt släppt en skiva med låtar som blivit skänkta av artister. Alla pengar som kommer in från försäljning går oavkortat till organisationen. Det går att lyssna på skivan här på Spotify, men den finns även att köpa i Ung Cancers webshop.

Om ni har sett några av filmerna från kampanjen "Det är okej att känna" kommer ni känna igen vissa låtar:
Den första filmen, "Det är okej att känna", med låten I will lead you home av The Glass child.
Den andra filmen, "Det är okej att känna hopp" med den otroligt starka tjejen Johanna Åbrink, med låten Heart on a line av Be the Bear.
Och den tredje filmen, "Det är okej att känna saknad" om Malin som gick bort tidigare i år, med låten I've been down before av Loren Francis.

Det känns så fantastiskt att jag träffat alla dessa underbara människor. Alla friska, alla sjuka. Alla artister och alla anhöriga. Det var otroligt mycket kärlek på Yaki-Da i tisdags, bara massa kramar, skratt och gråt. Alltid någon som kunde klappa på den andres axel, krama om, trösta. Men också lära känna, skratta och njuta. Jag kommer leva på den kvällen väldigt länge. Jag har aldrig känt sådan värme omkring mig förut. Kärlek till er alla.

Igår släpptes den tredje filmen från Ung Cancers kampanj "Det är okej att känna". Det är Sofie som berättar sin fina och sorliga historia om hennes tvillingsyster Malin som gick bort i juni, av en obotlig hjärntumör. Sofie var med på Yaki-Da, även Malins man. Det blev givetvis otroligt känslosamt under den tysta minuten, till och med jag grät. Varje dag blir man påmind om hur orättvist livet är. Denna film heter "Det är okej att känna saknad". Den är 2 minuter och 52 sekunder lång. 172 sekunder av ditt liv, lägg dom sekunderna på den här filmen.

Rätt gött att slippa skolan idag, onsdag är lätt veckans värsta dag.

Har fixat mig nu, duschat, fönat håret och packat ihop mina saker. Snart ska jag gå till bussen och åka till sjukhuset, sen tar jag första bästa tåg till Karlstad. Så himla ovärt att åka hit egentligen, men men...

Kommit hem till mammis och pappis nu. Har fått en massa brev hit. Bland annat mitt nya bankkort som dom har skrivit Jenni Jansson på, misslyckade människor. Men även två undersökningar, från rekryteringsmyndigheten och statistiska centralbyrån, fyllt i den skiten i alla fall och skickat in det. Kanske gör jag samhället en tjänst. Har även fått mitt avslag från CSN om inackorderingstillägg, ska skicka in en överklagan men förväntar mig ingenting, CSN har jag absolut inget förtroende för längre. Dom har liksom bara bestämt sig för att jag ska gå naturvetenskap på Bruksgymnasiet i Gimo. Dom tar inte hänsyn till att mitt gymnasium i Karlstad har en unik inriktning.

Imorgon är det dags för en vända till Akademiska sjukhuset i Uppsala. En aning nervöst, men det kommer nog bli bra.