Twitter!
Ja mina vänner, jag har numera följt strömmen bestående av ungefär halva jordens befolkning och skaffat ett twitterkonto. Känner att jag blivit allt mer inaktiv på bloggen, kanske för att det börjar bli ett utdöende fenomen. Men jag kommer nog aldrig kunna lämna min blogg, den har följt mig i alldeles för många år. Och som många vet lider jag ofta av svår separationsångest. Men i och med detta kommer det förmodligen bli ännu glesare uppdatering här. Men följ mig på twitter istället, janssonjosefin och även på instagram, jossaj.
.
lung helg
I fredags var jag och tog bort mitt stygn, sen drog jag och Alex till Arvika för att snacka med plåtslagaren om vår prototyp till företaget.
Har en kort skolvecka framför mig. På torsdag morgon åker klassen till Stockholm och stannar där till fredag. Så stannar jag kvar i Uppsala hos mamma och pappa över helgen + måndag då jag ska på arbetsintervju. Lugn och skön vecka!
Minnen.
Hittade massa gamla brev som jag fått av mormor. Vi hade en period för en herrans massa år sedan då vi brevväxlade mycket. Det värsta är att jag även har breven som jag skickat till henne, här i min byrålåda. Det är inte rätt. Dom ska ju ändå inte jag ha. En av få saker jag fick ärva. Jag fick tillbaka det jag en gång gett dig.
Högg lite. Men det ska kännas. Det ska kännas när man konfronteras med gamla minnen. I detta fall gamla goda minnen. Blir mjuk inombords när jag läser hennes brev. Hon blir så nära. Så påtaglig. Saker hon har lagt ner tid på, saker hon har skrivit, saker som har varit i hennes ägo, som hon har skickat till mig. Och som jag hittar 7 år senare. Aldrig har du varit så nära som nu.
Ska gömma dom och glömma bort dom igen. Hitta dom om sju år igen och läsa, bli mjuk inombords. Känna dig.
fan..
Träffade min läkare i alla fall. Fick veta att han ska sluta om några månader så det var sista gången vi träffades. Kändes sorligt på nåogt vis. Han har följt mig i ett år nu...
Onsdag
Imorgon ska jag till vårdcentralen och träffa min läkare. Ska även passa på att ta bort stygnet i fingret om dom har tid med mig. Ska bli gött att bli av med skiten.
Nu ska jag fortsätta titta på greys, sen sova.
YES! Mitt stygn kliar!
I fredags gick jag och Alexandra och åt lunch på Subway eftersom vi slutade skolan tidigt. Sedan gick hon och klippte sig och jag kollade i butiker. Sen vandrade vi omkring tillsammans i ett par timmar till när hon var färdig hos frissan. Tog det lungt resten av kvällen eftersom jag var trött i kroppen och hade ont i handen, låg och kollade på film (eftersom det bara var en massa värdelös skit på tv). Någon gång efter midnatt (när jag precis skulle sova) fick jag gå och möta H som ville sova här. Blev en lång natt då han inte var helt lätt att leda hem. Fullast i stan?!
I lördags tog jag en sovmorgon. Åkte till Kil och min faster på eftermiddagen där jag spenderade kvällen med melodifestivalen och mys med goa människor, även farmor! Kollade på Bridesmaids och åt godis till jag mådde illa. Trots min sovmorgon somnade jag som en sten när vi la oss.
Idag åt vi en låång god frukost innan vi åkte till Höjda. Jag, min faster, mina kusiner Hannah och Tobias, och Felicia. Vi satt i solen och drack kaffe och grillade korv. Hade det så himla gött! Tog bussen tillbaka till Karlstad på eftermiddagen, mötte upp Alexandra och tog med oss våra longboards för att inviga våren och årets första longboard-tur. Sjukt gött åk, perfekt temperatur ute dock lite trögt med så mycket grus på vissa ställen.
Ja, jag har haft en riktigt bra helg. Och som avslutning har mitt stygn på ringfingret börjat klia, vilket jag ser som positivt! Dom erfarenheter jag har av sår och stygn är att klåda = att det läker. Bjuder på lite bilder också.
För att det är viktigt.
Precis sett filmen Hotel Rwanda. Den verkliga historien från folkmordet i landet 1994. Och jag slås av tanken: - Hur kan detta hända när vi känner till historien? Historierna om Världskrigen, kommunismen och folkfördrivning, utanförskap och massmord. Hur kan nästan en miljon rwandanier mördas (dom flesta med något så "enkelt" som en machete) på knappt fyra månader?
Det är sånt här som händer när världen blundar. FN lämnade landet och befolkningen i hutuernas händer. Lämnade att dö. "Jag såg en död kvinna, det skulle kunna varit min egen mamma, men i Rwanda blir hon bara ännu en död afrikan". Vad händer med människovärdet? Vem ser människorna som behöver bli sedda? Mitt hjärta skriker, hela jag vill förändra världen.
FN gjorde fel i det här fallet. Det råder inga tvivel om det. Ett fel som lämnade enormt djupa sår i ett helt land, i ett helt folk.
Vi måste börja bry oss om Afrika! Hur kommer det sig att alla känner till förintelsen, medans nästan ingen känner till folkmordet i Rwanda, som ägde rum för bara 18 år sedan? Det finns en enorm brist av intresset för Afrika. Se bara på Kony, som hållt på i 26 år. INGEN visste, tills för några månader sedan.
"Det enda ondska behöver för att segra, är att dom goda inte gör någonting" är ett citat från andra världskriget och förintelsen. Men stämmer in på denna förödelse också. Vi måste våga göra något. Vi måste inse vad människovärde är. Och jag menar inte att alla ska bli FN soldater och bevara fred. Men jag påstår att alla kan ta sig en funderare på vad ett människoliv är värt. Vad en europés värde är - och vad en afrikans värde är.
Se filmen. Känn. Tänk. Förstå.
Lovefilm
Rörig start på veckan efter ledighet
I måndags så var jag på långpromenad runt Karlstad, fick skavsår och träningsverk som tog död på mig. Hade EN lektion i skolan.
I tisdags hade vi värdegrundsdag i skolan, alltså inga vanliga lektioner. När jag kom hem så hade jag tvättid, hade precis varit nere och lagt i en tvätt när jag skulle upp och diska upp all disk och laga mat. Men då sprack en tallrik i händerna på mig, blev först chockad men sen började blodet forsa. Sprang runt i lägenheten och letade efter en handduk men allt hade jag lagt i tvätten och jag hade inte ro att ställa mig på pallen och plocka ner en ny. Lindade hushållspapper runt fingrarna som jag skurit mig i (tumme och ringfinger) och ringde mamma i panik. När hon svarade så bara skrek jag, tårarna forsade lika snabbt som blodet och jag fick fullständig panik. Helt ensam och visste inte vad jag skulle ta mig till. Mamma kunde lugna ner mig lite, jag lindade en handduk runt handen och gick till akuten (bor två minuter från sjukhuset). Fick komma in på ortopedakuten, fick ett eget rum nästan direkt, och där fick jag ligga i typ 3½ timme innan doktorn kom. För övrigt tycker jag att utländska doktorer är dom bästa doktorerna, ärligt talat. Min doktor hette Abdul någonting, hur käck och go som helst. Hade dagen innan haft tråkigt och målat mina naglar i olika färger, haha.. Detta uppmärksammade han och pratade om lääänge. En bra och socialt kompetent doktor gör så otroligt mycket, speciellt om man är en ensam, jättechockad 18-åring. I alla fall.. Han tvättade mina sår och det gjorde så JÄVULSKT ont, han tröck och drog i dessa sår och tyckte att jag inte behövde någon bedövning. Så han sydde mig i ringfingret utan bedövning, höll på att vrida mig ur sängen. Lyckades övertala honom om att tejpa ihop såret på tummen. Såret på ringfingret var säkert ett par milimeter djupt, så äckligt! När jag kom hem till lägenheten så städade jag undan allt blod, haha... Hela köket var fullt med blod och jag hittar fortfarande blodstänk på kakel osv. Nu hoppas jag bara på att denna smärtan ska gå över, så obehagligt.
Igår fortsatte vi med värdegrundsdag i skolan, alltså inga vanliga lektioner. När vi hade slutat gick jag, Maria och Bodil och hämtade biljetter till 100 dagars festen på Tempel som var igår. Hade hur roligt som helst med spel och mys hemma hos Maria innan med lite folk. Sedan hur mycket folk och bra drag som helst på Tempel. Somnade runt halv fyra imorse eftersom jag blev tvungen att GÅ hem, trodde att nattbussen skulle gå men det är ju skit-vardag...
Imorse försov jag mig. Skulle gå upp halv åtta och åka till universitetet och lyssna och kolla in lite kurser och program med skolan. Kom dock bara en kvart försent. Har nog hittat vad jag vill plugga, känns hur bra som helst! Hade inte några lektioner idag heller pga universitetet. Direkt efter universitetet drog jag till ett café här i Karlstad för att vara med på en utbildning för ett jobb som jag förmodligen kommer börja på, i alla fall prova på. Tog runt två timmar, sen åkte jag hem och sov! Så jävla trött.
Fortfarande hur trött som helst, ska nog sova nu. Bara en lektion imorgon, estetisk verksamhet. På lördag åker jag till Kil och myser till melodifestivalen och tar det lite lugnt efter denna hektiska vecka.
ont!
Imorgon är det värdegrundsdag i skolan. Något påhitt, typ temadagar om att man inte ska mobbas och kränka varandra. Nähä? Det visste jag inte. Snälla berätta mer. Sådär taggad på det faktiskt.
Nu ska jag sova. Trött och öm, mör, överallt. Haha..
be my Romeo
trött som ett jävla lik
bye Uppland
tisdag
Redan på fredag drar jag tillbaka till värmelandet igen. Pappa ska på något möte i Karlstad så jag åker såklart med honom, så sjukt gött att åka bil! Bättre än buss å tåg å all skit.
Nu ska jag väl återgå till någon törr film eller serie innan jag somnar! Gonatt.
fight cancer
Sometimes it still hurts.
"Så... Nu har jag försökt på alla sätt som jag kan för att få tag på dig. Lägg också till att jag var såhäär nära på att gå hem till dig idag (vilket kanske inte räknas eftersom jag aldrig gjorde det, utan vände och gick hem istället), trots att jag inte ens visste om du var där, för att jag hatar att inte veta. Veta om det är något som är fel, om det är något som jag har gjort.. Jag vet inte ens vilket land du är i, jag vet inte när jag kommer få träffa dig igen. Jag vet fan inget längre.
Jag trodde du kom hit och sov, hos mig, brevid mig, av en anledning. Jag trodde du sa sådär till mig i lördags, att du ville få det att funka, för att du verkligen menade det. I'm in.. Jag är så jävla beredd på att försöka igen. För fan vad du har kämpat. Du har inte gett upp, trots att jag bad dig att aldrig mer prata med mig, trots att jag bad dig gå vidare. Jag är glad att du har gjort som du har gjort.
Men när du äntligen lyckas, varför blir det då såhär? När vi äntligen blir sams och kan prata med varandra utan att bli osams så isolerar du dig så mycket du bara orkar. Det känns inte ens som att du försöker ta kontakt med mig. Även om det bara har gått två dagar.
För jag har försökt, men sista gången jag ringde till dig trodde jag faktiskt att du var sur, på riktigt. Det var inte meningen att anklaga dig, vilket du tror. Jag vill bara veta sanningen, för jag är trött på lögner. Jag anser att du kan ta kontakt med mig, om du bara vill. Men?
Åter igen, försök att sätta dig in i min situation. Jag vet att jag begär mycket av dig, och jag vill helst av allt att vi träffas och pratar om det här istället. Det finns så mycket vi behöver prata om, det finns så mycket jag vill berätta."
Lördagsmys?
Imorgon ska jag med pappsen in till stan och leta efter ett silver/metallic nagellack. Fick för mig att jag MÅSTE ha ett sånt. Hoppas jag hittar ett som är bra, som är som jag vill att det ska vara, haha.