.

Tänkte bara berätta att jag trots allt fick en riktigt bra lördagskväll.

Maria ringde mig runt åtta igår kväll, satt då i mjukisbyxor och tittade på tv och då bestämde jag mig för att ta tåget halv tio in till stan för att umgås med henne och Bodil. Niklas dök även upp och vi hade en riktigt trevlig, slapp lördagskväll. Han åkte hem vid halv ett.
Och vid två gick jag, Maria och Bodil in till stan och mötte Tim som skulle sova hemma hos Bodil (precis som jag och Maria). Men sova skulle visa sig bli typ mission impossible eftersom Tim snarkade värre än jag-vet-inte-vad, det var sjukt varmt och jag var tätt i näsan och luftrören och kunde knappt andas. Somnade runt fem imorse, och vaknade vid nio. Då var vi dödshungriga allihopa och eftersom pizzerian (som ligger granne med Bodil typ) hade STÄNGT en SÖNDAG fick vi åka in till stan och käka på Burger King vid halv tolv.

Har varit skitseg hela dagen, känt mig bakfullast i hela Värmland men har stått ut.. Nu ska jag lägga mig ner och stänga ögonen och jag kommer sova som en sten på två röda.

Imorgon börjar en ny, efterlängtad, äcklig skolvecka.

Sådär, då har jag äntligen klätt på mig och är hyffsat redo på vad dagen har att erbjuda.

Galet taggat på fest ikväll, men det känns som att jag är den enda haha.. Bara töffler och bakfulla kompisar idag. Fyfan vad jag vill vara 18 år och bo i stan, kunna gå ut spontant och gå (GÅ!) hem när man vill.

Igår efter skolan drog jag och Maria till Löfbergs lila och köpte biljetter till hockeymatchen mellan Färjestad och Brynäs som spelades samma kväll. Sen gick vi till Färjestads krog & bar och käkade mat och sen tillbaka till arenan och tagga hockey.

Och även om Färjestad förlorade, och matchen var skitdålig, så hade jag en sjukt bra kväll med Maria. Efter matchen åkte vi med Niklas in till stan (Brynäsare och väldigt nöjd, så han ville ta en segeröl) så vi gick vidare till The Leprechaun och hade sjukt trevligt.
Maria och jag var väl hemma hos henne runt tolv, då bestämde vi oss för att äta. Tror vi somnade runt två, efter alla skrattattacker över hur mycket Maria gjorde bort sig på Leprechaun, hahahaha!

Usch vilket osammanhängande och dåligt blogginlägg. Jag har fått nån sjukdom och enligt Nikolina finns det bara en person som kan bota mig.

Skriver fysik till examinationen imorgon. Har hållit på med detta sen jag kom hem, suck.

Kom hem ifrån skolan för en timme sen ungefär, varit en helt okej dag. Sov jättemycket igår, först så somnade jag när jag kom hem vid fem, och sov till halv åtta ungefär. Då gick jag upp och åt mat sen gick jag och la mig igen och såg på handboll, och somnade väl igen vid halv elva. Så jag har verkligen fått sova ut. Hoppas jag får sova inatt också, imorgon väntar den värsta dagen på hela veckan.

Men lite positivt är det med torsdag, jag och Maria ska gå på hockey. Längesen vi var där tillsammans, snart ett år sedan.

Ska väl ta tag i fysiken nu, examination imorgon. Vet redan att det kommer gå åt helvette, att det bara kommer bli ytterligare en examination som jag måste komplettera, men som jag aldrig hinner.

Även om jag inte kände dig,
även om vi bara träffats på diverse barnkalas (då släkt träffas)
och även om vi inte tillhörde samma släkt

så hoppas jag innerligen att du funnit inre frid nu.
Att du har det bättre på andra sidan.

Life is a bitch, och jag fortsätter att förundras varför unga människor tvingas avsluta sina liv (frivilligt eller ofrivilligt).
Skänker en tanke till din familj, släkt vänner, och framför allt till din syster. ♥

Vila i frid, D.

Jag är så mycket starkare nu än jag var för snart ett år sen. Sitter och pratar med min klasskompis Bodil och ju mer jag skriver om allt som varit, ju mer inser jag hur mycket man kan bli tvungen att gå igenom när man är 16 år, och hur mycket det kan stärka, även om det gör ont ibland.

Jag känner mig verkligen som en ny människa. Låter som en klyscha men jag blev så tömd på energi pga en person i mitt liv, jag lät honom ta all kraft jag hade. Men när jag äntligen lyckades slita mig loss, när jag äntligen kunde täppa igen det där hålet som hela tiden har läckt ut den energi som jag behövde själv så har jag istället börjat växa. Jag kan inte längre säga "jag är på noll, jag får börja om" för den tröskeln har jag tagit mig över. Jag har gått vidare, jag är över nollan och jag tänker fortsätta i den riktningen, uppåt. Tack vare choaching från mina fina vänner, speciellt Nina. Jag har lyckats att inse att jag inte behöver en sån människa i mitt liv, jag kan till och med (helt själv) hålla honom på avstånd när han kommer för nära.

Jag har tömt garderoben på gamla kläder, saker som jag förut knappt kunde titta på kan jag lika gärna slänga nu (just för att det inte betyder något längre). Jag har börjat tycka jag är fin i mittbena och min högra örsnibb har numera ett hål som är 8 mm stort, och jag har en piercing i tragus. Jag har lagt undan boken jag alltid skrev i när han gjorde mig ledsen, för jag behöver den inte längre. Jag är inte ledsen längre.

Aldrig någonsin tänker jag släppa in en sån person i mitt liv igen.
Just för att jag har lärt mig av mitt misstag. Nånstans är man väl glad
över att sånt drabbar en, kanske först nu, ett halvår senare.

Dags för det sista inlägget för "30-dagars listan", ett sista ögonblick.

Ett ögonblick utav känslan "jag förtjänar att må bra".
Jag kan nog aldrig sluta säga det. Jag känner mig så förbannat stark.

När jag skulle skriva det här sista inlägget i listan så gick jag bakåt och läste dom andra inläggen, och fastnade för "Dag 02 - Min första kärlek". Jag kan själv märka (bara av att se hur jag skriver) att jag mådde betydligt sämre då än vad jag gör idag. Det inlägget är ifrån den 20 november, och idag är det den 23 januari. Det är fantastiskt hur mycket som kan hända på lite mer än två månader.

Den här listan har spritt ut sig under en tid då jag verkligen behövde skriva. Och det känns så bra att läsa den, och se att det faktiskt är möjligt att nå toppen när man står på botten.

Livet är ett kort ögonblick mellan två evigheter. Ibland slutar man leva, men ibland behöver man sluta för att kunna förstå hur viktigt det är att leva medans man kan.

1. Har du ett par rosa string? - Ja.
2. Vem var den senaste du pussade? - H.
3. Vad har du för bhstorlek? - 75 c typ
4. Trivs du med det? - Haha, ja...
5. Hur många killars telefonnummer har du inlagt i din mobil? - 41
6. Gillar du nån nu? - Tror det...
7. Vad gjorde du inatt? - Var i Grums, var hemma runt två och somnade halv fyra.
8. Och i förrgår natt? - Sööööv.
9. Vad gör du innan du ska sova? - Tittar på tv/dator
10. Kan du prata med din mamma om allt? - Nej, men nästan.
11. Hade du berättat för dina föräldrar om du blivit gravid? - Vet inte.
12. Har du varit gravid? - Nej
13. Hade du blivit glad om din pojkvän friat till dig? - Förmodligen hade jag blivit det.
14. Choklad eller glass? - Choklad.
15. Push-up eller T-shirtbh? Beror ju på vad man har för kläder.
16. String eller hipsters? - Hipsters.
17. klackskor eller gymnastikskor? - Blir nog gymnastikskor, trots att det är ganska fult.
18. Kjol/klänning eller jeans? Jeans tror jag.
19. Vad äcklar dig? - Ormar.

Tio saker om ditt liv
1. Har du nånsin varit kär? - Ja.
2. Tror du på kärlek? - Ja.
3. Har du gjort något du verkligen ångrar? - Japp.
4. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? - Oja.
5. Har du någon gång krossat någon annans hjärta? - Ja, förmodligen.
6. Har du nånsin blivit kär i din bästa vän? Nej.
7. Har du nånsin älskat någon utan att tala om de för honom/henne? - Nej, inte älskat.
8. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon? - Nej.
9. Har du nånsin haft en hemlig beundrare? - Det får man väl hoppas, hahah.
10. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? - Nja...

Tio Har du nånsin
1. Har du nånsin blivit upptäckt när du smitit ut? - Nej.
2. Har du nånsin velat ta livet av dig? - Alltså, ja..
3. Har du nånsin gjort något du ångrar? - Men ja!
4. Har du hoppat bungy jump? - Hahahahahahahaha.
5. Har du nånsin varit med i en olycka? - Nej inget speciellt allvarligt.
6. Har du nånsin ätit en hel tårta? - Nepp.
7. Har du nånsin önskat att någon ska göra sig riktigt illa? - Nej det tror jag inte.
8. Har du nånsin gått på bio ensam? Nää...
9. Har du nånsin gillat någon utan att de vart ömsesidigt? - Oja!
10. Har du nånsin tyckt att världen suger? - Jajemen.

Tio Känslor
1. Saknar du någon just nu? - Ja.
2. Är du glad?- Kunde varit gladare.
3. Är du fundersam? - Ja, fyfan.
4. Är du uttråkad? - Nej, inte så värst faktiskt.
5. Är du tysk? - Hahaha, OM jag är!
6. Är dina föräldrar fortfarande gifta? - Nej, dom är inte gifta men fortfarande tillsammans.
7. Gillar du någon just nu? - Som sagt, jag tror det..

Om dig
1. Hur mycket är klockan just nu? - 23:24
2. Namn? - Josefin.
3. Vart bor du? - Kil.
4 Hur många barn vill du ha? - Inga alls just nu.
5. Vill du gifta dig? Nej, jag har nog alltid varit lite emot det.
6. Rullar du spaghettin eller skär du den? - Skär.
7. Har du ätit sushi? - Nejj!
'8. Favoritglass? - Typ allt av B&J.
9. Hur många olika sorters flingor har du i köksskåpet? - Noll!!

Skulle
1. Skulle du vilja vara längre? - Ja förfan!
2. Skulle du vilja väga mer? - Gud nej!
3. Skulle du vilja ha sex nu? - Haha, ehm.. Nej.
4. Skulle du vilja dricka dig full nu? - Ja tack.

Kan
1. Kan du röra på öronen? - Faktiskt!
2. Kan du slicka dig på näsan? - Neje..
3. Kan du kolla i kors med ögonen? - Nä.
4. Kan dina föräldrar lita på dig? - Ja, dom litar på mig sjukt mycket.
5. Kan du låta bli att prata på 4 timmar? - Ja, det tror jag.. Får ofta höra att jag pratar i sömnen men kanske kan hålla mig i fyra timmar.
6. Kan du va på en fest utan att dricka? - Det har hänt en gång, och aldrig mer.
7. Kan dina vänner lita på dig? - Ja!
8. Kan du tänka att pierca dig i naveln? - Ja absolut.
9. Kan du suga? - Men vem kan inte? Frågan är väl vad isåfall.
10. Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har  engar? - Ja jag börjar bli bättre på det.

Har
1. Har du någonsin ljugit för dina föräldrar? -  Japp.
2. Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig? - Nej.
3. Har du syskon? - Två småbröder.
4. Har du ljugit på någon fråga ? - Nepp!
5. Har dina föräldrar ljugit för dig? - Troligtvis.
7. Har du pussat någon som är fyra år äldre? Ja.
10. Har du haft sex med någon som är fyra år äldre? - Nja..
11. Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre? - Ja.

Det är lätt att sväva iväg när det gäller ens ambitioner. I alla fall för min del.

Jag har nästan alltid haft väldigt höga ambitioner, och väldigt höga krav på mig själv. Och om man sätter en sådan press på sig själv, så slår det tillbaka oerhört hårt när det visar sig att man inte kommer nå dom mål man har satt. Jag vill ju bli någon form av läkare, jag har tidigare i den här listan även nämnt varför jag vill bli det. Jag tror alla vet hur  mycket som faktiskt krävs för att bli läkare, och jag har nu börjat inse att jag inte har dom ambitionerna. Det har gjort att jag tycker det känns lite lönlöst att gå det ändå ganska tunga programmet jag valt, naturvetenskap. Allt har börjat kännas så hopplöst (detta är det farliga med för höga ambitioner).

Förutom ambitioner i skolan så strävar jag alltid efter att bli en bättre människa. Jag lär mig saker varje dag, och jag lär mig ständigt av mina misstag. Jag har också börjat leva efter regeln "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Jag ställer naturligtvis upp för mina vänner i alla lägen, det är det många som gör. Men jag bemöter även människor jag inte känner på ett annat sätt, jag tror det var något som hände med mig i Egypten. Där ler alla mot alla, och det smittade av sig. Jag ler mot folk jag inte känner, jag är nästan överdrivet trevlig mot tjejerna i kassan på Hemköp och jag hjälper gamla tanter att öppna dörrar på tåget. Jag vet inte vad som har hänt med mig, men jag har märkt att vissa faktiskt ger respons, och då blir man ju lite varm. Tänk vilken varm värld vi kunde ha om alla bara kunde le lite ibland.

Men.. Ambitioner är bra att ha, även om man ibland sätter för höga krav. Ambitioner gör att vi strävar och inte stannar upp.

Jag var övertaggad, jag var taggad, och sen gick det över.

Det blir väl så när man har för stora förväningar på saker, jag såg verkligen framför mig hur jag skulle ösa skiten ur hela jävla Grums inatt, så mycket energi hade jag, så mycket vilja hade jag. Att festen inte blev som jag hade förväntat berodde ju ganska mycket på mig själv. Jag slutade försöka ha roligt, jag kunde inte ha roligt. Ska inte skylla för mycket på det som hände där och då, men en rätt stor inverkan hade det ju.

Jag är verkligen lyckligt lottat som har sånna underbara personer i min släkt. Det räcker med att skicka ett sms, så vips har man jagat upp sin kusins flickvän ur sin skönhetssömn och är påväg ifrån Kil och ska hämta mig. 2-3 mil på en oplogad väg, mitt i natten. Det är helt sjukt vad folk ställer upp. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, jag kunde inte vara kvar där till klockan åtta imorgon bitti (som var planen ifrån början). Det enda som var roligt på slutet var att se mina fina vänner ha roligt, det finns inte mycket som kan ge mig en sån kick som att se andra ha roligt.

Nu ska jag sova. Trots all skit så tror jag nog att Saras insatts inatt överväger och gör att jag kommer somna med ett leende på läpparna, jag har aldrig varit såhär tacksam över att få ligga i min egen säng.

Sitter här och fixar med naglarna, snart bär det av mot stan! Börjar dock bli lite stressad, Andreas sover fortfarande och det betyder att jag måste ta mig in till stan själv, och det går så dåligt med bussar/tåg nu så jag måste åka 13:20. Vi får väl se hur det går. Bara jag tar mig in till stan så löser sig väl det mesta där. Ska ut till Kronoparken, hem till Maria och fixa för ikväll. Klockan åtta drar vi till Grums och öser!

Jag saknar 9:an, och högstadiet.

Nu i efterhand så förstår man hur bra man faktiskt har haft det, hur otroligt roligt vi har haft tillsammans. Och sista terminen i 9:an är ju knappt att tala om, tror nästintill alla klasser upplever den där oslagbara känslan, man har så sjukt kul tillsammans!

Varje gång jag åker och hälsar på i Alunda, där jag växt upp och gått mina nio år i samma grundskola, med samma människor, så blir man nostalgiskt. Träffar gammla klasskompisar och vi kan faktiskt ärligt säga till varandra "fyfan vad bra vi hade det, jag saknar det så sjukt mycket". Kan nästan bli tårögd, det blir aldrig så bra igen. Nu menar jag verkligen inte att jag har det sämre nu, men det är annorlunda på gymnaiset, man blir mer vuxen, allt blir lite mer allvarligt.

Skulle vilja säga att Egypten är min favoritplats. Men det är ju inte direkt ett ställe man återvänder till lite då och då, och speciellt inte till samma plats och hotell.

Så mitt favoritställe finns nog här i Sverige, och ligger i Dalarna. En liten, liten ort (vet inte ens om det kan kallas för ort) som heter Skattungbyn, utanför Orsa. En vän till farmor och farfar äger en stuga (med gäststuga) där som vi får låna, och brukar fira midsommar där. Och om det är någonstans midsommar ska firas så är det i Dalarna! Ytterst genuint och vacker, passande miljö.

Det bästa med Skattungbyn är tystnaden, det enda som möjligtvis kan höras (förutom dom andra människorna som är där) är något får som bräker eller en bil som kör förbi (som händer typ 3-4 gånger om dagen). Jag blir så lugn av att vara där. Stugan ligger väldigt högt, så man har utsikt över berg och skog flera mil bort. Det är så svårt att beskriva!

Det är i alla fall ett ställe som är väldigt unikt och speciellt, som en fristad, ett ställe att fly till.

Jag vill vara så brun som jag var efter Egypten. Skicka mig utomlands eller ge mig sommar nu direkt!

Jag tror faktiskt inte jag är rädd för så himla mycket egentligen. Jag har ingen såndär extrem bacillskräck som många har. Jag är ofta också den som får rädda exempelvis mamma ifrån spindlar... Jag känner mig som den som går in i en situation där ingen annan vågar gå in, trots att jag är lite rädd eller äcklad själv. Min mamma går exempelvis inte ut i förådet när det är mörkt, men då gör jag det, trots att det gör lite ont i hjärtat att öppna dörren till det där mörka rummet, där man vet att det finns laddade råttfällor.

MEN! Jag är fruktansvärt rädd för ormar. Något som jag tror min pappa har smittat mig med. För 3-4 år sedan kunde jag kolla på sånna där överlevnadsprogram och liknande på Animal Planet och Discovery och inte ha några som hellst problem när dom stog och slängde med långa, livsfarliga ormar framför sig. Nu ryser jag av bara tanken. Har fruktansvärda erfarenheter utav möten med ormar när jag har haft den här extrema fobin. Drömmer mardrömmar och kan verkligen bli tokig om jag över huvud taget hör någon säga att "det brukar finnas orm här". Var och badade vid en kompis sommarstuga i somras, och dom vet hur ormrädd jag är, vi badade i sjön och först efteråt berättade dom för mig hur mycket orm det var i vattnet.. Jag badade inte mer efter det, jag satte inte min fot på gräsmattan. Satt ihopkrupen i hammocken! (Här kanske en normal bloggare hade lagt ut en bild på en orm, men jag tänker inte googla på det och lägga ut en här, haha.. Jag blir skakis av tanken!)

Något som har gått i vågor är min klaustrofobi, cellskräck. Ibland är jag extremt rädd (ibland utav blotta tanken) för att exempelvis ställa mig i en hiss eller låsa in mig på en offentlig toalett. Men ibland så kan jag kontrollera den där paniken och pusha mig själv till att göra det. Förmodligen beror det på situation.

Jag är lite mörkrädd också, kan knappt sova utan tvn på. Brukar stänga av ljudet eller sänka jättemycket bara för att få ljuset. Mörkerrädslan kanske hänger ihop lite med att jag är lite rädd för fenomenet med andar och sånt.. Usch, så otäckt!

Okej, jag kanske är rädd för ganska mycket. Men ibland känner jag mig som hjälten också, och det får en att växa lite faktiskt!

Vet inte om det är pga dom dåliga rutinerna som har blivit under jullovet som gör att jag inte kan sova. Det har liksom blivit en vana att somna runt tre-fyra och sova till ett på förmiddagen sen.

Men det kan bero på att jag ligger och tänker så fruktansvärt mycket.
Den här kvällen, första kvällen i Värmland efter att ha varit i Alunda ett tag, är alltid jobbig och fylld med tankar, och ibland tårar. Mest handlar det väl om att jag saknar mamma och pappa så fruktansvärt mycket, men det handlar också om att jag vill vara för mig själv. Jag är just nu inneboende hos min moster, och det har funkat hur bra som hellst, men nu vill jag (och känner mig redo) för att bo ensam. I Karlstad eller här i Kil, det kvittar. Ligger och fantiserar om hur bra det skulle vara, hur man vill pyssla om en alldeles egen lägenhet. Känna sig självständig. Kunna göra vad jag vill, när det passar mig. Äta när jag vill, diska när jag vill, städa när jag vill (om jag vill)...

Skolan pressar mig också just nu. Det har nog också med sömnlösa nätter att göra. Den enda anledningen till att jag inte vill gå tillbaka till skolan är för att jag VET att mitt skåp kommer spy ut saker som måste göras imorgon när jag öppnar det. Jag kan gå på lektioner och gå upp tidigt, det handlar inte om det. Men just det där med att ligga efter i så många ämnen... När man börjar hamna efter blir man stressad, sen samlas saker på hög och man försöker börja rensa bland allt, men jag har kommit förbi dom där stadierna. Jag har kommit till det stadiet där jag faktiskt har gett upp. Och jag känner för första gången sedan i sommras att jag inte vill mer.

Jag är hungrig och huvudvärken spränger... VARFÖR åt jag inte när jag kom hem? Plågsamma jävla liv!

Helt sick och lite läskig video, men låten får mig att må bra på något vis.

Jag vill inte åka till Värmland imorgon, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

Det finns inget i Värmland som väntar på mig, jag behöver inte vara där, jag är ivägen. Just därför är känslan för att vara i Alunda starkare just nu. Det är här jag vill vara.. Just nu.

Och visst, det är väl så.. Känslan förändras hela tiden, och jag har det bra som alltid har ett ställe att fly till. Jag har alltid två ställen att komma "hem" till. Just nu är Alunda förknippat med mindre skit än hela Värmland. Värmland är i mina ögon som ett stor jävla vuklan som snart kommer att explodera, och jag vill inte vara där när det händer.

Allt man gör händer ju för en första gång, nån gång.. Men jag har nog aldrig tänkt på det, förens nu då.

Det finns så många "första" man skulle kunna nämna, men som man ändå inte vill skriva om i detalj här (sånt som exempelvis Nikolina får veta, tycket nästan synd om henne).
Jag minns MYCKET väl min första:

• Skoldag i gymnasiet (hemskt och spännade på samma gång).
• Pojkvän.
• Riktiga fylla.
• Första hockeymatch på Färjestad-stå.
• Första gången jag åt på Subway (vilket inte var speciellt länge sedan).
• Första (och kanske sista) gången jag gjorde hål i örat på mig själv.

Haha, jaa.. Tänker man efter så har ALLT en början.

När ska man slippa bli påmind?

För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår. Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det. Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det. Vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak; Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal.

Det är så olika vad som kan få en att gråta. För ett par månader sedan kunde jag gråta av blotta tanken på mitt ex, medans jag idag kan skratta åt honom (notera ÅT honom).

Men något som man nästan alltid gråter till är sorliga eller riktigt fina filmer. Jag gråter ALLTID till Extreme home makeover. I perioder kan jag gråta över min döda mormor flera dagar i rad, och ibland gråter jag över andras öden.

Jag gråter när jag känner mig ensam. Ofta är det något annat som gör att jag börjar gråta, och när man rycker bort ett plåster så är det liksom inte bara ett hårstrå som följer med.. Så helt plötsligt gråter man av flera olika anledningar. Känner mig ensam i det stora huset jag bor i, så långt bort ifrån min familj. Ensam och oälskad av alla jag träffar. Kan bli en sån där riktigt tragisk Bridget Jones-tjej när jag är ledsen.

Jag gjorde (precis som så många andra) en hennatatuering i Egypten. Något som jag idag kan ångra, eftersom han inte lyssnade på vad jag sa utan han gjorde som han ville, dessutom blev han märkbart irriterad på mig när jag sa till honom att jag inte ville ha det si och så och han tvingades ändra skissen, därför vågade jag inte be honom ändra ännu en gång så jag lät honom göra en tatuering som blev nästan bra. Plus att han lurade mig på en massa pengar och tatueringen stannade inte alls i två månader som han sa (och som jag betalade för) utan försvann ca en vecka efter hemkomsten. Samma för min kusin Andreas.

När allting känns sådär hopplöst så man skulle kunna sova bort resten av livet, eller när det gör så ont i hjärtat så man vill plocka ut det, så finns det människor där som ofta kan bota den känslan.

Jag mår bättre utav mina vänner, att få prata. Det är det viktigaste för mig, även om jag inte gillar att berätta allt eftersom det ofta blir osammanhängande och fel när man är upprörd, så får man det ur sig! Är det kaos innuti så blir det kaos när man skriver ner det också. Ner med kaoset på ett papper, Facebook eller MSN, släpp ut skiten för annars kommer du bära med dig det som ett jävla skavsår som du river upp hela tiden, ungefär så brukar jag tänka.
Jag låter även mig själv gråta när det är för mycket, jag stänger in mig och GRÅTER och torkar tårarna med handduk eftersom jag vet att tårarna fungerar som en ventil, man känner sig så mycket lättare efteråt.

Mitt kusinbarn Theo kan alltid få mig på bättre humör, åtminstone få mig på andra tankar. Speciellt nu när han har börjat gå omkring, så kan jag jaga honom runt hela huset.. Bygga med klossar och bläddra i böcker och tidningar med honom, bli barn igen för en liten stund, bli som Theo, allt blir så enkelt.

Sist men inte minst, sova! Ofta så kan jobbiga känslor och tankar försvinna över en natt. Jag brukar se en knäppt rolig film eller något innan jag somnar, det får mig att fokusera på något annat även om jag inte skrattar och gör det lite lättare att somna.

Åh, min mentor ifrån ettan på gymnasiet, Kristin, får mig att skratta.. Väldigt ofta! Saknar henne så. Här har ni hennes senaste Facebook uppdatering:

Befinner mig i en annan del av Sverige, vilket har gjort att det har blivit dåligt med uppdatering.

Här i Alunda/Uppsala har jag så många fina vänner, och jag försöker verkligen träffa så många som möjligt under tiden jag är här.
I måndags när jag kom hit så var jag hemma i ca 10 minuter, sen drog jag hem till Jakob och såg på film med honom, Erik och Lucas.
I tisdags kväll gick jag och Jakob hem till Ida och såg på film och myste till det med chirre å dricka. Ida följde oss hem, och när vi lämnat av Jakob hemma hos honom så gick jag och Ida och träffade Anton och gick en liten promenad i lilla Alunda. Iskallt!
Och idag har jag träffat Jennifer på eftermiddagen, fikat och pratat en massa. Alltid lika mysigt!

Imorgon ska jag in till Uppsala och träffa Clara som jag inte sett på tusen år.

Nu; sova! ♥

ÅRET 2010

Hur har året 2010 varit för dig? - Det var varit ett ganska speciellt år, träffat människor som har förändrat mitt liv åt alla riktningar!
Bättre än förra året? - Jag minns knappt 2009... Men alla år är väl grymma på sitt vis..
Någonting du aldrig kommer glömma från år 2010? - Massor av saker som jag önskar jag kunde "skala av" kommer följa med ifrån 2010.. Men också en massa galna och roliga minnen med mina fina vänner.
Har du flyttat under år 2010? - Nej.
Har du hittat en ny låt som du älskar? - Varje dag, haha.
Isåfall vilken? - Allt som Daniel Adams Ray & Robyn har gjort ♥
Har du kysst en främling? - Ja.


KÄRLEK

Hur har din kärlek varit 2010? - Den kärlek som varit har inte varit speciellt bra..
Har du varit kär? - Ja, tyvärr.
Har du sagt jag älskar dig till någon? - Ja.
Har någon sagt jag älskar dig till dig? - Ja.
Har du haft ett hemligt förhållande? - Nej.


SORG & HÄMD

Har någon av dina vänner försökt/tagit självmord? - Nej, inte som jag vet om iaf!
Har någon i din släkt avlidit? - Nej.
Har du slagit någon riktigt med knytnäven? - Nej.
Varit i slagsmål? - Nej.


PERSONLIGT

Har du gjort någonting du ångrar? - Ja.
Isåfall vad? - Jag ångrar att jag släppte fel människa in på livet.
Har du skämt ut dig? - Ja fyfan!
Har du ljugit för en vän? - Ja.
Har du varit ute en hel natt? - Yääs.
Har du blivit tagen av polisen? - Nej.
Har du sovit i samma säng med någon av det motsatta kön? - Ja.
Har du sovit i samma säng med någon av samma kön? - Ja.


SKOLAN & FRITIDEN

Vilken skola går du på? - Klara gymnasium.
Har någon varit elak mot dig i skolan? - Nej.
Hatar du någon på din skola? - Hatar är väl ett starkt ord...
Har du gjort något framsteg? - Jag hoppas det, även om jag inte kan se att jag har gjort några direkta framsteg.
Haft alla rätt på ett prov? - Prov?


VÄNSKAP

Har du träffat nya vänner? - Ja!
Har du förlorat en vän? - Nej, det tror jag väl inte.
Har du fått tillbaka kontaktet med en gammal vän? - Ja, det kan man säga.
Har du gått bakom ryggen på en vän? - Nej.
Har du ljugit för en bästavän? - Nja..
Har du haft en relation med en vän? - Nepp.

Dags att summera mitt år, mitt 2010.

En av mina nya Adidaströjor!

Brukar tycka att årsskiften är väldigt jobbiga. Lider av grov separationsångest och det är alltid en väldigt stor grej, att man lämnar ett helt år bakom sig. Men just denna nyår tyckte jag det bara var positivt att lämna 2010 bakom mig.

Spenderade min nyårskväll och natt i Inre Hamn, i en snobbigt fin lägenhet där inte bara inredningen var dyr, katten kostade närmare tio tusen också. Vid tolv gick vi till Torget och såg en massa folk och firade in det nya. Sen har jag ingen större koll på vad som hände, pinsamt och väldigt frustrerande.
Efterfest i samma lägenhetshus fast en våning upp, med än ännu större soffa och ännu större tv. Hemma och låg i sängen runt fem imorse.

Tack till alla som gjorde kvällen så jävla bra. ♥ Lite synd att vissa människor blir förjävla jobbiga och gör att festen avbryts tidigare än nödvändigt.