.

Idag har jag träffat Clara. Skrattat och fikat. Pratat om sånt som är jobbigt och sånt som är kul. Det är något med den människan. Hon är liksom.. Hon vet. När hon lyssnar och sedan säger "Men han kommer tillbaka. Alla kommer tillbaka." så är det så. Då kommer det bli så. Hon säger allt jag behöver höra och det är så galet skönt.

 

Idag har jag också träffat Ida och Jakob. Chillade i Idas lägenhet på kungsgatan i stan, kollade på kvartsfinalen i handboll, vilket slutade med att vi alla tre stod framför tvn och skrek dom sista fem minuterna. Sedan gick vi till Studenternas och såg på bio, nya TinTin filmen, åh jag är så kär i TinTin.

 

En dag med så mycket skratt. Så mycket känslor. Precis som jag vill att det ska vara. Här finns människorna som förstår mig. Det är nu efter studenten jag förstår vilka människor som verkligen känner mig. Och det finns inga människor som kommer känna mig så väl som dom här i Uppland. Vi känner varandra, dom känner mig, och alla känner mig på olika sätt. Blir sedd från alla vinklar som går. Får tips från alla med olika tidigare erfarenheter. Det blir liksom inte bättre än så.

 

En dag som denna kan jag gråta för att jag nu, 02:00 på natten, måste börja packa min väska för att jag åker till Karlstad om fem timmar. Själv. Utan mamma och pappa. Efter tre veckor med pappa ständigt runt mig kommer det bli konstigt att komma hem till min tomma lägenhet. Och efter en hel dag av skratt känns det för tidigt att lämna nu. För tidigt för att åka till Karlstad.