ingen tv, inget liv
Så idag har jag bakat. Det är verkligen inte ofta det händer numera. Tror jag ska gå och duscha och gå och lägga mig, finns ju typ inget annat att göra, haha. Usch, pinsamt att man är så beroende av tv.
sv: Jag vet inte om jag bara har dålig erfarenhet av personer inom skolans värd, men jag har fått så dålig respons på mina försök att förklara hur jag mådde när jag befann mig i skolan att jag tillslut gav upp.
I början av gymnasiet pratade jag med min mentor om att jag inte trivdes i klassen och så vidare, men då var svaret att det säkert berodde på att det var ny klass, ny skola osv och att jag skulle ge det en chans till, vilket jag gjorde eftersom jag trodde på honom. Men det blev tyvärr inte bättre, under tvåan och början av trean pratade jag med lärare, kuratorn, skolsköterskan, mamma men alla hade ungefär samma inriktning på sina svar "eftersom du klarar av att få betyg så tycker jag att du ska bita ihop sista tiden" och sånt, att det bara var ett år kvar så jag skulle fortsätta "kämpa" som de tyckte att jag gjorde. Hur jag mådde av att kämpa och att jag dessutom hade en lärare som förpestade tillvaron ännumer genom att överösa mig med allt från extrauppgifter till kommentarer om vad jag inte kunde och vad jag behövde förändra så fick jag mest höra att det var lika bra att kämpa på och fortsätta.
Jag ville gå i skolan och jag ville trivas med det funkade inte för mig på den skolan och i den klassen jag gick i helt enkelt, och ingen ville att jag skulle byta så det blev tillslut som det blev med skolk sista året men nu är jag bara glad att jag klarade mig igenom och kan plugga på ett sätt som passar mig.
Jag vet ju inte alls hur det är i skolor runt om i Sverige, men i mitt fall har jag snarare varit med om mer vuxna som vill stjälpa mig än hjälpa mig, tyvärr.