.

Även fast du i princip inte betyder ett enda jävla dugg för mig, så vill jag att du ska veta att det känns. Känslan av att känna sig så förbannat ospeciell. Känslan av att du kanske gör samma sak med andra, med flera. Om någon skulle fråga mig så skulle jag lyfta huvudet lite och säga "Men jag bryr mig inte", men fan vad jag bryr mig. Jag bryr mig mer än någon kan ana.

När jag var ute och gick förut så funderade jag på när man egentligen blir "mätt", när ska man sluta befinna sig i den här onda cirkeln och bara göra samma misstag hela tiden, i hopp om att det kanske, eventuellt kunde ha slutat i något fint och bra egentligen. Jag undrar när jag ska säga stopp. "Nu får du SLUTA att bete sig såhär Josefin. Du gör dig själv så fruktansvärt illa". Men jag kommer inte sluta. Jag känner mig själv för väl. Och jag känner mina känslor tillräckligt väl för att förstå att det aldrig kommer få ett slut. Jag kommer gå vidare, jag kommer förlåta, och jag kommer göra om samma sak igen. Jag kommer säga att det inte gör något, och åka hem till honom och sova i hans säng ändå. Och det där med att alltid tro så förbannat gott om människor, det kommer jag alltid göra.

"Men sluta bry dig om honom, han är ett svin, han förtjänar ändå inte dig". Det är ord som jag hör, men inte lyssnar på. Vadå, som om jag skulle hitta något som var bättre? Som att jag skulle hitta en människa någon gång som beter sig annorlunda? I min värld finns inga kontraster längre, jag har slutat tro att det finns någon som vill mig väl, som ser något som ingen annan ser, som ser mig. Det finns inga sådana. Alla är precis lika jävliga.

Jag har lärt mig två saker hittils i livet. Det första är att aldrig ge mitt hjärta till någon som missbrukar det. Det andra är att det inte går att släppa det där förbannade hjärtat igen. Det går inte. Det gör för ont. Men viljan finns där. Viljan att någon ska se mig när jag står där på kanten, vifta med armarna, visa att jag är här och att jag är i princip gratis. Jag blir sedd, jag blir bekräftad. Trots detta faller jag ändå, utan någon som tar emot mig. Det är en ekvation som för mig är ganska svår att få ihop, men det går. Det händer. Det är som att hålla fram en knuten hand mot en hund och fråga "Vill du ha godiset?", och hundjäveln viftar på svansen och blir överlycklig, men när handen öppnas är den tom. Lurad.

Slutade tolv idag. Åkte hem och la mig, somnade och sov i typ två timmar. Känns rätt okej, har sovmorgon imorgon också.

Försökt få kontakt med mitt bostadsbolag idag. Ringde och frågade om dom hade fått in fler digitalboxar eftersom dom sa "Ring imorgon så du inte kommer hit i onödan" när jag var där igår. Så jag ringde, men inga digitalboxar hade kommit in. Skulle få prata med Eva så han kopplade mig, men ingen Eva lyfter på luren, samma sak hände igår, då åkte jag ju dit istället. Funderar på att åka dit imorgon innan skolan, känns som att det är den enda chansen att få tydliga svar, blir så jävla less. Och jag orkar inte vara utan tv hela helgen.

Nu ska jag laga mat!

Igår när jag kom till lägenheten hade dom stängt av tv-nätet. Jag visste att dom skulle stänga ner det, eftersom Telia ska ta över tv-nätet. Jag har fått en installationsmanual till en digitalbox på posten, men har ingen digitalbox. Ljushuvudena hade delat ut digitalboxarna 2009, och nu, 2012 när dom ska användas har många flyttat och många har tagit med sig digitalboxen. Kul liv. Blir helt jävla långrandig utan tv, ligger och tittar på Vänner på dvd, som jag har sett tusen gånger förr. Ska gå tillbaka till hyresbolaget imorgon och kanske få en ny, men det kan dröja till nästa vecka eftersom dom går åt, när det är många som inte har någon. Åhhhh....

Så idag har jag bakat. Det är verkligen inte ofta det händer numera. Tror jag ska gå och duscha och gå och lägga mig, finns ju typ inget annat att göra, haha. Usch, pinsamt att man är så beroende av tv.

(yes, kände att det var dags att uppdatera läget lite)

Är hos mamma och pappa i Alunda nu, kom hit i måndags. Träffat Jennifer och Ida en del, men mest bara andats ut och tagit det lugnt. I torsdags var jag på sjukhuset och träffade min hudläkare, ska dubbla dosen med mediciner nu, så hon räknade ut att jag har 4½ månad kvar att behandlas. Alternativet var att INTE höja dosen men hålla på typ dubbelt så länge till, och det har jag verkligen ingen lust med. Då är det värt att få ännu torrare hud och läppar i några månader å dubbla dosen, haha. På tisdag vänder det igen, då är det tillbaka till Karlstad som gäller eftersom skolhelvettet börjar på onsdag.

Ett år som jag aldrig trodde skulle ta slut. Ett år jag egentligen inte ville att det skulle ta slut, tänk va skönt att få ha 2011 föralltid, inte behöva ta studenten, inte behöva känna press över "vad man vill göra sen" och inte beöhva börja jobba och oroa sig över om man kommer få en inkomst eller inte. Men, 2011 kom och gav sitt, bland annat detta:

Jag har haft hundra och åter hundratals film- och myskvällar med mina underbara vänner i östsverige. Delat skratt och tårar och en och annan kanelbulle och påse chips. Pratat ut, och vänt ut och in på hela tillvaron. Jag har fått separationsångsest och ett sammanbrott som till och med fick mina föräldrar att tänka efter. Jag var på en värdelös hemmafest i Grums som har gjort att jag tänker efter både en och två gånger innan jag drar iväg på en fest ute på landet. Men det viktigaste är att jag har vuxit 2011, som människa. Insett att jag faktiskt förtjänar att må bra, och att allt från det där destruktiva förhållandet inte bara var mitt fel. Jag har fått mitt hjärta krossat också, flera gånger. Men det handlar inte om att bli krossad av någon man tycker om, eller bli förnedrad av någon som egentligen inte betyder ett dugg (en löjlig krog-flört tillexempel), det handlar om att bli starkare på kuppen och kunna resa sig, trots motvind! Jag har börjat tycka att jag är ganska fin i mittbena och rött läppstift. Jag har varit på hockeymatcher som fått mig att skrika till rösten inte orkar mer. Och jag har fått se Värmlands stolthet bära hem SM guldet ännu en gång. Jag har fått IG i matte c och engelska b (lugn, det är åtgärdat) men det talar ganska mycket för en hård och pressad period i skolan. Var i Hagfors på Svenska Rallyt med Andreas och Lennart, blev kall om tårna men varm inombords och överdoserade varmkorv och cola. Jag har blivit bättre på att säga förlåt. Jag har gjort mitt livs första arbetsintervju. I mars var Maria först i klassen att fylla 18 år. Jag fick en ny dator av mamma och pappa. Såg filmen "Romeo och Julia" på svenska b och blev störtförälskad. Var på inflyttningsfest på Herrhagen med Niklas, kvällen slutade hos mig i Kil, och tre pers i min säng. Fick kolla på en lägenhet i Karlstad som senare blev MIN. I samma veva skickade min mentor mig till en kurator, som skickade mig till skolsköterskan och som skickade mig till en läkare. Det hela slutade med mediciner mot deprission. I april började jag flytta in i lägenheten med mamma och pappas hjälp, kanske den roligaste helgen jag haft under detta år. I maj gjorde jag och Alex årets longboardpremiär. Spotify kom på att dom skulle begränsa musiken och tiden i Spotify-free. Jag blev matförgiftad efter ett besök på McDonalds. Lämnat in min mobil på reparation typ tre gånger (sedan skaffade jag en iPhone). I slutet av maj fick jag min kära klasskamrat Maria som granne, på samma våning som mig och allt. Jag förlorade en av mina närmaste vänner under 2011, en vän som jag haft i nästan tio år, en vän jag kunnat prata om allt med, en vän som man inte får bli kär i, men som jag blev kär i, och där någonstans skar det sig. Idag pratar vi inte med varandra längre. Jag har också träffat och lärt känna en ny vän bättre under året, som räddade mig undan den djupa, mörka gropen jag var i efter det tagit slut med mitt ex. Snart kom sommaren, sommaren som jag inte skulle göra något som helst vettigt på. Min klasskamrat Alexandra hade sin inflyttnings/utflyttnings/18-års fest i Munkfors i början på juni, det resulterade i sönderskrapade knän och händer för min del, men mycket lyckad fest. Hade en jättelyckad inflyttningsfest i min lägenhet på skolavslutningen. Jag och Maria åkte in och tittade på studenterna, bland annat Niklas, och kände både glädje och lite sorg (för att det snart var våran tur). Jag var och hälsade på Patrik på sjukhuset efter hans operation. Var på två inspelningar av Gladiatorerna här i Karlstad. Firade midsommar i underbara Dalarna. Försökt städa ur känslor ur min lägenhet när jag varit frustrerad och ledsen. Jag har övningskört. Ryan Dunn (en av medlemmarna i Jackass) körde ihjäl sig i början på juli. Jag och familjen åkte till Gotland, sedan ganska direkt till Värmland. Städade ur morfars lägenhet, samtidigt som Sverige och världen skakades av händelserna i Oslo och Utöya. Hjälpte min kusin att flytta från en lägenhet till en annan i Säffle. Fick jordens värsta tandvärk så jag inte kunde äta mat på en vecka. Pappa och jag var på Tingvalla IP i Karlstad och såg på friidrott (och hamnade i tidningen). Den 7 augusti kom mitt andra kusinbarn, Lucas! Cyklade tre mil. Jag var och hälsade på mina gamla lärare på Olandsskolan. Skolan började och jag fick nytt golv i lägenheten. Hoppade av kemi b. Kenza och Andreas Wijk kom till min skola pga Modelljakten. Den 1 september släppte Ung Cancer sin första film "Det är okej att känna" och blev då en känd organisation. Stefan Liv och hockeylaget Lokomotiv dog vid en tragisk flygkrasch. Sedan blev det äntligen den 10 september, då var det dags för mitt 18-års firande på dagen, och på kvällen hade jag och mina vänner förfest hos mig och efter kl 00 gjorde jag min debut på krogen. (Efter det började jag gå på krogen varje helg) Dagen efter var jag dödsbakis och köpte en iPhone. Theo fyllde 2 hela år. Beställde studentmössa. Jag och Patrik åkte till Göteborg och gick på fest (med mingel och goodiebag) på Yaki Da tillsammans med Ung Cancer. Jag fick komma till en hudläkare, och fick mediciner mot akne, och pga detta är jag tvungen att vara nykter fram till maj. Jag och Maria bokade studentresa typ fyra gånger, tills vi bestämde oss, Aiya Napa 1-9 juni, med Niklas! Jag, Maria och Alex började driva vårat UF företag, MobiCharge UF. Var ute på krogen i Uppsala för första gången med grabbarna, det spårade ur rätt rejält (trots att jag var nykter). Träffade morfar för första gången på ett år. 1 december var det studentfest på Röda rummet! Hade en allmänt mysig decembermånad med andvetsmys och många besök i Kil. Det var dop för lille Lucas. Det blev jul, min familj kom till Värmland och vi hade en superfin jul med alla släktingar. Det blev nyår, som jag tillbringade med mina fina vänner. Men som olyckligt avslutades med en tragisk olycka i centrala Karlstad, då Malin lämnade oss.

Det var allt jag hade att säga. Jag orkar inte skriva mer om året som har gått. Ni får det i bilder istället:

"Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv."

 

Fick ställa klockan imorse. Skulle till stan och möta Maria för lite mellandags-shopping i decemberregnet. Fick med mig två ringar och två nagellack från BikBok, och ett hallonrött/rosa laptopfodral/väska från Monki.

Sen mötte vi upp Niklas för en fika på Melker. Satt och snackade lite inför vår Aiya Napa resa i juni, redan astaggad! Kommer bli asgrymt och oförglömligt.

Sitter och funderar på om jag ska ta och äta något idag. Känner mig inte speciellt motiverad.

Haft en underbar julhelg. Började i fredags när jag åkte hem till farmor och farfar och satt uppe och kollade på uppersittarkvällen och spelade bingolotto (som jag alltid gör) och åt liiiite julmat.

På lördagen kom min familj. Vi var hos min moster Anette och åt julmat. Fick träffa mina kusiner Henrik och Johan som jag nästan aldrig träffar, morbror Gunnar och morfar. Kändes jobbigt att morfar inte hade en aning om vad han gjorde där, och vilka alla var. Klockan gick och tillslut gick det inte att ha honom hemma längre, han började möblera om och flyttade omkring saker, så pappa fick köra hem honom till demensboendet. Men det var skönt att han var med, som han alltid är. Efter att vi hade öppnat våra julklappar hos Anette åkte vi vidare ut till Högboda till min faster Catarina, öppnade lite mera julklappar och åt risalamalta.

Igår var det juldagen och Score som gällde. Min kusin Tobias och hans tjej Felicia var hos mig och förfesta lite, sen drog vi in till stan och mötte Maria och Bodil. Dansade och hade superkul hela kvällen, träffade massa roligt folk, jättevärd kväll! Men sen blev Tobias för full och Felicia fick följa honom hem till mig, medans jag stannade kvar en timme till och dansade.

Idag har jag varit med mamma och pappa och bröderna på Bergvik. Shoppade lite småsaker och sen köpte mamma mat till mig, och en Subway macka. Så skjutsade dom hem mig till lägenheten och dom åkte vidare hem till Uppsala. Som alltid jobbigt att lämna dom.

Ikväll väntar bio. Nya Stig-Helmer filmen med Tobias, Felicia, Hannah, Helena, farmor och farfar. Ska bli riktigt mysigt!