.

Förra torsdagen var jag hos min läkare. Han skickade då en remiss till en hudläkare på sjukhuset eftersom jag ätit tetralysal (mot akne) i ett halvår nu utan större förbättring. Såg verkligen jättemycket fram emot att träffa hudläkaren, jag hade förstått att dom kunde hjälpa mig mer än någon annan med olika behandlingar.

Jag kommer dit, läkaren är 10 minuter sen. Får gå in i ett undersökningsrum och pratar med honom, verkligen jättretrevlig och förstående. Så sa han följande: "Jag ser att du inte är skriven i Karlstad. Eftersom du nu är skriven i Uppsala så har jag skickat en förfrågan till sjukhuset i Uppsala som vi kan behandla dig här istället, men dom har sagt nej." Dom sa nej. När jag äntligen får hjälp, efter att ha lidit i ungefär sex år så blir jag äntligen sedd. Men hjälpen når liksom inte fram. Helvettes Uppsala låter inte Karlstads landsting hjälpa mig (eftersom Uppsala ändå måste stå för kostnaden för en ganska dyr behandling som tar ytterligare sex månader). Kände verkligen hur tårarna var påväg att komma fram när jag satt där, fick skärpa till mig. Läkaren som satt där ville mig ju i alla fall bara väl, han kunde inte förstå varför Uppsala säger nej. Han var övertygad om att dom kommer föreslå samma behandling om jag får komma dit. Han skulle skicka en remiss till en dermatolog i Uppsala. Om jag nu får komma dit, och om dom vill behandla mig där, så vet jag ETT JÄVLA LANDSTING SOM SKA FÅ STÅ FÖR RESEKOSTNADEN TILL UPPSALA.

Jag blir så jävla arg, ledsen och besviken. Hela den här dagen är förstörd, huvudvärken spränger som fan. Inte haft huvudvärk på jättelänge, men detta satte väl igång stress-processen igen. Åt helvette med den svenska, världelösa sjukvården. Detta är för fan pinsamt. Jag skäms.

Jag hör ditt namn och det känns fortfarande. Men inte lika tungt och inte lika mycket.
Oroa dig inte, oroa dig inte för mig.

Jag brukar låtsas att det var jag som utnyttjade dig.

Har varit på en kort visit hemma i Alunda över helgen, kom till Karlstad kl 22 igår kväll och fick springa till bussen i ösregn och en lite lätt översvämmad stad. Var totalt slut när jag kom innanför dörren.

Har fortfarande inte städat ordentligt sedan min 18-års fest (min för och efterfest), det är saker, presenter och alkohol överallt. Hade bara lust att vända och åka tillbaka till mamma och pappa igen.
Det blev inte bättre när jag kom hem igårkväll och var astrött och bara släppte allt jag hade i händerna innan för dörren så jag fick plöja en väg ut imorse. Jag måste ta tag i skiten.

Imorgon väntar vår sista sovmorgon. Eller ah, vi kommer förmodligen få fler sovmornar framöver, men det är tufft att börja nio varje dag. På torsdag är det skolfoto och i oktober ska vi prova studentmössor, nejtack, jag tror inte att jag behöver mer ångest nu.

Hejdå.

Idiot.
Jävla skit ångest.

Har haft tjockt med grejer att göra typ konstant. Igår tvättade jag och idag har jag sprungit omkring i stan och gjort massa ärenden. Nu ska jag ägna mig åt att packa väskan eftersom jag åker till Uppsala imorgon, och stannar över helgen. Är bjuden på födelsedagskalas hos mitt tvillingtorn Ida som också fyllde 18 år i söndags.

Drack en islatte på Espresso House förut, mår fortfarande dåligt, haha. Orkar inte packa eller laga mat, vill bara lägga mig ner och dö. Ska nog göra det nu. Tjapp!

Fy-i-helvette vad trött jag var imorse. Det sket sig totalt igår kväll, råkade somna vid sex och vaknade runt åtta, sen kunde jag inte sova mer. Så typsikt mig. Men imorgon får jag ta igen mig med lite sovmorgon!

Bytte bort kemi b idag, jag och tre till i min klass (plus att en till har bytt för en vecka sen). Ska läsa historia b istället, har verkligen ingen motivation till att läsa kemi b. Och historia b håller bara på till typ jullovet eller sportlovet, kemin skulle hållt på ända fram till sommarlovet. Det jobbiga är att jag läser både historia a och b samtidigt, men det blir säkert bra, allt är bättre än kemi b just nu.

Den här veckan kommer nog gå jävligt långsamt, förra veckan bara flög förbi. Jag var så lycklig eftersom jag snart skulle fylla år, och så bodde Patrik hos mig nästan hela veckan. Svisch, så var den veckan, och helgen, förbi....

Idag är det 10 år sedan terrorattentatet mot World Trade Center och Pentagon i USA. Det är väldigt tryckt ämne, det är än idag svårt att prata om för vissa människor. Frågan är om 10 års-dagen kommer bli ett slags avslut... Men det tror inte jag. Det är en nationell och internationell katastrof, det var något som inte borde fått hända. Folk kommer aldrig sluta minnas den 11 september 2001, dom kommer alltid komma ihåg vad dom gjorde, vad det var för väder, och kanske vad dom hade på sig för kläder.

Jag sörjer med alla som förlorade någon i attentaten, och med hela USA.

Hade en grym gårdag med alla mina fina släktingar och god mat. Och sedan hade jag en ännu grymmare kväll och natt med mina fina på krogen. Underbart, och full som en kastrull. Minns knappt att vi har gått hem, och imorse så vaknade jag med kläderna på, och jag vaknade inte ensam.....

Idag åkte jag med mamma och pappa till Expert och köpte min iPhone 4, vit ♥ Den fick ett rosa "skal" också. I love it!

Då var allt fixat. Nu väntar vi bara på folket.

Min familj kom till Kil igår, och idag har det gått i ett med allt som ska fixas eftersom vi firar min födelsedag idag med 20 inbjudna släktingar. Ska bli riktigt trevligt att vara alla samlade :)

Ikväll åker jag till Karlstad och förfestar med världens bästa vänner och efter tovlslaget ska jag göra min debut på krogen, eftersom jag inte fyller 18 förens imorgon! Detta kommer bli en lång, men väldigt bra dag!

Fick reda på att en medelålders man ifrån Alunda (mina hemtrakter) har varit försvunnen sedan i tisdags. Visste dock inte vem han var, men är bekant med hans släktingar osv.

Idag har han hittats, död. Så otroligt tragiskt, och han lämnar nog många berörda bakom sig. Den stora frågan som många kanske ställer sig nu är vad det är som faktiskt har hänt honom. Och kanske får man veta det en dag, kanske inte.

Vila i frid!

Vill tillägna ett inlägg åt Stefan Liv, till hans familj, hans vänner, samt hela hockeysverige. Vi har förlorat en av våra största hockeyprofiler genom tiderna, bara 30 år gammal.

En barndomsförälskelse var han. När mina vänner sparade på bilder på Justin Timberlake och Backstreet Boys klippte jag ur Stefan Livs ansikte ur sportbladet när HV71 vann SM-guld. Det är så svårt att förstå, så svårt att ta in, att han inte finns mer. Men så är det väl alltid när någon dör, och speciellt när någon dör alldeles för tidigt.

Vila i Frid Stefan Liv. Tack för allt.

Patrik har kommit på besök i några dagar. Maria och jag har precis avnjutit hans tacopaj och ett glas vin. Sitter och tittar på Ensam mamma söker nu, rätt värdelöst. Men Patriks kompis Daniel är med så man blir väl lite tvungen att titta.

Imorgon har jag EN lektion som är 50 minuter lång. Har inte bestämt mig om jag ska gå på den eller inte, hahah!

Ligger hos farmor och farfar och latar mig. Har inte gjort så mycket hittils idag, tittat på friidrott hela förmidddagen. Kanske drar mig mot faster ikväll för lite grillat och Singstar.

Köpte godis på vägen hem från skolan. Suttit och glott på film i några timmar nu, ska snart packa väskan och dra iväg till Kil, till farmor och farfar!

(och snart är det bara en vecka kvar till den stora dagen)

Bloggaren Andreas Wijk och bloggerskan Kenza vid MIN gymnasieskola Klaragymnasium. Båda bilderna är tagna från Andreas Wijks blogg.