Jag gick ensam, och jag har aldrig känt mig så förföljd som nu
2009-01-31 - 22:54:17
Hej,
Ja nu var det äntligen slut på det överskattade underhållsningsprogrammet Körslaget. Tyckte det va bra förr, men nu känns det bara mer och mer som att svenska folket sympati röstar och röstar på dom som är snyggast. Och vad jag tyckte om "Team Hanna" (som för övrigt vann) ska vi tala tyst om, huuh.
Ska inte trötta ut er med mitt gnäll.
Dagen har varit rätt lugn, följde med mamma och pappa in till stan för att titta på kök. Måste peppa dom som fan nu, det blir ju aldrig av! Anyways, så TITTADE dom bara, och hittade många fina, och som alltid åker vi hem utan att ha träffat någon som kan rita upp vårat kök och visa hur det skulle se ut med dom luckorna dom vill ha osv... Det kommer aldrig bli något kök.
Har sett ut på detta viset dagen till ära. Mitt nya favvo-plagg spets-tröjjan åkte på! Mums.
Uppdaterar senare, ska visa er något som jag SKA ha :)
Ja nu var det äntligen slut på det överskattade underhållsningsprogrammet Körslaget. Tyckte det va bra förr, men nu känns det bara mer och mer som att svenska folket sympati röstar och röstar på dom som är snyggast. Och vad jag tyckte om "Team Hanna" (som för övrigt vann) ska vi tala tyst om, huuh.
Ska inte trötta ut er med mitt gnäll.
Dagen har varit rätt lugn, följde med mamma och pappa in till stan för att titta på kök. Måste peppa dom som fan nu, det blir ju aldrig av! Anyways, så TITTADE dom bara, och hittade många fina, och som alltid åker vi hem utan att ha träffat någon som kan rita upp vårat kök och visa hur det skulle se ut med dom luckorna dom vill ha osv... Det kommer aldrig bli något kök.
Har sett ut på detta viset dagen till ära. Mitt nya favvo-plagg spets-tröjjan åkte på! Mums.
Uppdaterar senare, ska visa er något som jag SKA ha :)
Ingen lagar ett trasigt hjärta
2009-01-30 - 23:40:57
Helt knäckt.
Idag var det bio, I taket lyser stjärnorna. Grät som en barnunge i slutet, mest för att just temat Cancer är extrakänsligt just idag..
Just precis, idag är det den 30 januari, ett datum som jag för fyra år sen helst hade sluppit uppleva.
Den 30 januari 2005 försvann du mormor, jag minns den dagen jävligt väl, jag minns den morgonen som om den var igår. När pappa kom in och berättade det för mig, att du hade dött under natten. Jag grät något fruktansvärt, vet du varför jag grät? Jag va förbannad på pappa för att bara för att du hade dött skulle inte han och jag åka till Kungsberget några dagar senare. Sen grät jag för att jag grät, sen kom jag på varför jag borde gråta. Jag fattade verkligen inte, det blev så otroligt jävla mycket, och för fyra år sen fattade jag inte vilket liv du levde och hur du hela tiden svävade mellan liv och död.
Jag minns att du var väldigt ung när du dog, tror inte ens du hade varit 70 år om du levt idag, det är orättvist.
Kommer ihåg alla gångerna jag var med dig på ditt jobb, när du satt på kontoret, och jag satt brevid och målade med bläckpennor som det stog KILS KOMMUN på, minns att jag alltid åt yoghurt när jag var med dig där, med jordgubbssmak.
Jag minns alla gångerna jag lekte i din klädkammare, det var liksom ingen vanlig garderob, mer som ett litet fråd för kläder, helt perfekt för mig att leka att det var mitt lilla hus. När satt jag, och hade rivit ut alla dina fina skor på golvet, åt mariekex och läste böcker, oj vad jag mådde bra då!
Jag minns att vi alltid kallade dig för Barbro-mormor. Vi reagerade antagligen på att många kallade dig för Barbro, och så var du våran mormor, då mixade vi, hahah.
Kommer också ihåg att jag alltid tyckte du va lik Selma Lagerlöf på 20-lappen, "mormor-peng" kallade jag det då.
Jag minns alla dina underbara kakor och bullar! Hur vi kunde sitta i timmar och se på Nikelodeon och äta massa godis och kakor, och glass!
Och vi spelade en massa spel, typ något kinaspel, och Yatzy! Det spelade vi jämt, minns hur roligt det var när du, jag, Simon och Andreas skulle spela, och vi skrev varje persons första bokstav i protokollet, det blev BAJS, det tyckte vi alltid var lika kul, och om Anette var med nån gång så blev det BAJSA. Hahaha, vilket humor vi hade!
Jag minns din läskiga vattensäng! Hur du om och om igen kunde berätta för mig att du hade små fiskar i den, och jag trodde verkligen på det. Antagligen var det pågrund av det jag alltid var lite skeptisk till att sova i den.
Jag saknar så otroligt, det går inte att beskriva vilket stort hål du har lämnat efter dig. När jag sitter här och skriver kommer jag och tänka på PRECIS hur det ser ut när man går in i din hall, klädkammar-dörren till vänster, ditt målar-rum till höger. Fan nu rinner tårarna igen. Jag vill bara skrika rätt ut hur mycket jag saknar dig mormor. Hur mycket jag saknar att se dig frisk och stark, och hur otroligt mycket jag ångrar att jag inte vågade träffa dig när du blev som sjukast. Det skrämde mig något otroligt när du blev så smal, och sa att du skulle tappa håret. Jag visste att du var lessen över det och brukade trösta med att dom ju gjorde så fina peruker nu.
Vet du hur fruktansvärt mycket jag ångrar att jag inte gick på din begravning? Fanfanfanfanfanfanfanfanfan. Det är svårt att beskriva vrede över skriva ord, jag måste få säga det. Det var mest för att jag inte skule klara av att se mamma och pappa gråta, det skulle bli för mycket, men idag asså... Fyfan vilken dålig människa jag är, som aldrig kramade dig sista gången jag hade chansen (inte fan visste jag att det skulle bli sista gången jag orkae träffa dig) och att jag var så jävla feg, jag är en tönt mormor, en riktig jävla tönt är jag.
Jag är lessen över att du aldrig fick se min konfirmation, att du aldrig fått träffa mina nuvarande underbara vänner och höra vårt band, att du aldrig fick se mig utvecklas och få betyg, se mig ta studenten och bli vuxen. Är du stolt över mig? Hade du stöttat mig i mitt val om att flytta?
Det är så otroligt mycket frågor älskade du, som jag ALDRIG kommer få svar på, och det gör otroligt ont.
Cancer började någon stans i din kropp, och spred sig tills du inte hade en kroppsdel som inte var sjuk, förgiftad. Din smala kropp orkade inte, du var bara skinn och ben..
En fråga som jag aldrig heller får svar på är, gjorde det ont? Kändes det bättre att bli död på riktigt? Det kändes nästan som att du var levande död i slutet, din kropp fanns knappt och du var mentalt uppbyggd på mediciner.
Det var så lungt och stillsamt, jag ville inte att du skulle ha några plågor, inte i slutet. När du fick komma hem från sjukhuset och sova hemma en natt, kunde du slappna av, och du vaknade aldrig igen ur din sista vila.
Mår du bra nu?
Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre mormor, C:ordet skrämmer mig och det känns som att jag inte har något som jag kan vända mig till, som har upplevt det som jag har gjort, som förstår och vill hjälpa utan att säga "jag vet hur det känns..".
Jag vill försöka leva åt dig, för du ville faktiskt leva, men din jävla sjukdom drog ner dig i skiten, så jävla orättvist.
Vart du än är så vet jag att du ser mig, och jag skulle göra vad som hellst för att få tillbringa en minut till med dig och berätta hur mycket jag älskar dig.
Hoppas du har det fint nu, att du får leva och älska livet, att du fortsätter måla dina vackra tavlor. Du har föralltid förändrat mitt liv, och det är synd att du inte kunde vara kvar ochg fortsätta påverka.
Vi ses i nästa liv, jag är bara inte klar med mitt ännu...
När man bara har minnen kvar,
då gör det ont, på riktigt.
Jag älskar dig mormor <3
Idag var det bio, I taket lyser stjärnorna. Grät som en barnunge i slutet, mest för att just temat Cancer är extrakänsligt just idag..
Just precis, idag är det den 30 januari, ett datum som jag för fyra år sen helst hade sluppit uppleva.
Den 30 januari 2005 försvann du mormor, jag minns den dagen jävligt väl, jag minns den morgonen som om den var igår. När pappa kom in och berättade det för mig, att du hade dött under natten. Jag grät något fruktansvärt, vet du varför jag grät? Jag va förbannad på pappa för att bara för att du hade dött skulle inte han och jag åka till Kungsberget några dagar senare. Sen grät jag för att jag grät, sen kom jag på varför jag borde gråta. Jag fattade verkligen inte, det blev så otroligt jävla mycket, och för fyra år sen fattade jag inte vilket liv du levde och hur du hela tiden svävade mellan liv och död.
Jag minns att du var väldigt ung när du dog, tror inte ens du hade varit 70 år om du levt idag, det är orättvist.
Kommer ihåg alla gångerna jag var med dig på ditt jobb, när du satt på kontoret, och jag satt brevid och målade med bläckpennor som det stog KILS KOMMUN på, minns att jag alltid åt yoghurt när jag var med dig där, med jordgubbssmak.
Jag minns alla gångerna jag lekte i din klädkammare, det var liksom ingen vanlig garderob, mer som ett litet fråd för kläder, helt perfekt för mig att leka att det var mitt lilla hus. När satt jag, och hade rivit ut alla dina fina skor på golvet, åt mariekex och läste böcker, oj vad jag mådde bra då!
Jag minns att vi alltid kallade dig för Barbro-mormor. Vi reagerade antagligen på att många kallade dig för Barbro, och så var du våran mormor, då mixade vi, hahah.
Kommer också ihåg att jag alltid tyckte du va lik Selma Lagerlöf på 20-lappen, "mormor-peng" kallade jag det då.
Jag minns alla dina underbara kakor och bullar! Hur vi kunde sitta i timmar och se på Nikelodeon och äta massa godis och kakor, och glass!
Och vi spelade en massa spel, typ något kinaspel, och Yatzy! Det spelade vi jämt, minns hur roligt det var när du, jag, Simon och Andreas skulle spela, och vi skrev varje persons första bokstav i protokollet, det blev BAJS, det tyckte vi alltid var lika kul, och om Anette var med nån gång så blev det BAJSA. Hahaha, vilket humor vi hade!
Jag minns din läskiga vattensäng! Hur du om och om igen kunde berätta för mig att du hade små fiskar i den, och jag trodde verkligen på det. Antagligen var det pågrund av det jag alltid var lite skeptisk till att sova i den.
Jag saknar så otroligt, det går inte att beskriva vilket stort hål du har lämnat efter dig. När jag sitter här och skriver kommer jag och tänka på PRECIS hur det ser ut när man går in i din hall, klädkammar-dörren till vänster, ditt målar-rum till höger. Fan nu rinner tårarna igen. Jag vill bara skrika rätt ut hur mycket jag saknar dig mormor. Hur mycket jag saknar att se dig frisk och stark, och hur otroligt mycket jag ångrar att jag inte vågade träffa dig när du blev som sjukast. Det skrämde mig något otroligt när du blev så smal, och sa att du skulle tappa håret. Jag visste att du var lessen över det och brukade trösta med att dom ju gjorde så fina peruker nu.
Vet du hur fruktansvärt mycket jag ångrar att jag inte gick på din begravning? Fanfanfanfanfanfanfanfanfan. Det är svårt att beskriva vrede över skriva ord, jag måste få säga det. Det var mest för att jag inte skule klara av att se mamma och pappa gråta, det skulle bli för mycket, men idag asså... Fyfan vilken dålig människa jag är, som aldrig kramade dig sista gången jag hade chansen (inte fan visste jag att det skulle bli sista gången jag orkae träffa dig) och att jag var så jävla feg, jag är en tönt mormor, en riktig jävla tönt är jag.
Jag är lessen över att du aldrig fick se min konfirmation, att du aldrig fått träffa mina nuvarande underbara vänner och höra vårt band, att du aldrig fick se mig utvecklas och få betyg, se mig ta studenten och bli vuxen. Är du stolt över mig? Hade du stöttat mig i mitt val om att flytta?
Det är så otroligt mycket frågor älskade du, som jag ALDRIG kommer få svar på, och det gör otroligt ont.
Cancer började någon stans i din kropp, och spred sig tills du inte hade en kroppsdel som inte var sjuk, förgiftad. Din smala kropp orkade inte, du var bara skinn och ben..
En fråga som jag aldrig heller får svar på är, gjorde det ont? Kändes det bättre att bli död på riktigt? Det kändes nästan som att du var levande död i slutet, din kropp fanns knappt och du var mentalt uppbyggd på mediciner.
Det var så lungt och stillsamt, jag ville inte att du skulle ha några plågor, inte i slutet. När du fick komma hem från sjukhuset och sova hemma en natt, kunde du slappna av, och du vaknade aldrig igen ur din sista vila.
Mår du bra nu?
Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre mormor, C:ordet skrämmer mig och det känns som att jag inte har något som jag kan vända mig till, som har upplevt det som jag har gjort, som förstår och vill hjälpa utan att säga "jag vet hur det känns..".
Jag vill försöka leva åt dig, för du ville faktiskt leva, men din jävla sjukdom drog ner dig i skiten, så jävla orättvist.
Vart du än är så vet jag att du ser mig, och jag skulle göra vad som hellst för att få tillbringa en minut till med dig och berätta hur mycket jag älskar dig.
Hoppas du har det fint nu, att du får leva och älska livet, att du fortsätter måla dina vackra tavlor. Du har föralltid förändrat mitt liv, och det är synd att du inte kunde vara kvar ochg fortsätta påverka.
Vi ses i nästa liv, jag är bara inte klar med mitt ännu...
När man bara har minnen kvar,
då gör det ont, på riktigt.
Jag älskar dig mormor <3
This must be fake
2009-01-28 - 16:08:40
Hallå?
Idag har jag gjort mina jävla val till gymnasiet, och när jag satt där och la till skola efter skola så började det kännas som att jag har varit lite för optimistisk, jag känner mig ganska säker på att jag kommer hamna i Uppsala/Gimo istället och aldrig ta mig ur den här skiten.
Känns bra att ha det gjort, men nu måste jag formulera dessa särskilda skäl också, och det kan ju bli ett helvette.
Försöker nu få kontakt med dom som ska med på bio på fredag, jag, Ida, Sarah, Jakob och Martin (eventuellt Daniel) ska gå och se premiären av I taket lyser stjärnorna, som är baserad på en bok som i alla fall Ida och jag läst ett par hundra gånger.
Nu har jag klämt i mig tre bullar, gosh.. Varför?
Ska försöka hinna få i mig nåt som är lite mer likt mat också innan pappa kommer hem, jag pallar inte hans mat ikväll (eftersom mamma jobbar kväll, jippie).
Keep dreaming!
Idag har jag gjort mina jävla val till gymnasiet, och när jag satt där och la till skola efter skola så började det kännas som att jag har varit lite för optimistisk, jag känner mig ganska säker på att jag kommer hamna i Uppsala/Gimo istället och aldrig ta mig ur den här skiten.
Känns bra att ha det gjort, men nu måste jag formulera dessa särskilda skäl också, och det kan ju bli ett helvette.
Försöker nu få kontakt med dom som ska med på bio på fredag, jag, Ida, Sarah, Jakob och Martin (eventuellt Daniel) ska gå och se premiären av I taket lyser stjärnorna, som är baserad på en bok som i alla fall Ida och jag läst ett par hundra gånger.
Nu har jag klämt i mig tre bullar, gosh.. Varför?
Ska försöka hinna få i mig nåt som är lite mer likt mat också innan pappa kommer hem, jag pallar inte hans mat ikväll (eftersom mamma jobbar kväll, jippie).
Keep dreaming!
Du är min hjälte för du vågar vara rak
2009-01-27 - 20:47:52
Hej vänner,
Det var egentligen meningen att jag skulle publicera ett perfekt inlägg för några dagar sen, men då laggade hela internet och det fanns INGEN backup på inlägget jag skrivit, och då tappar jag alltid sugen totalt.
I alla fall så har det hänt en hel del bra, i alla fall förra veckan:
Där emot så kan det bli betydligt tyngre nästa vecka, då vi börjar med dom nationella proven i svenska, kill me.
Om en kvart börjar Andra Avenyn, tagga!
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
Det var egentligen meningen att jag skulle publicera ett perfekt inlägg för några dagar sen, men då laggade hela internet och det fanns INGEN backup på inlägget jag skrivit, och då tappar jag alltid sugen totalt.
I alla fall så har det hänt en hel del bra, i alla fall förra veckan:
- Mitt band Indie Crackers har anmält sig till Musik direkt (och denna gång fått anmälan bekräftad). Och eftersom våran anmälan kom bort på vägen första gången vi anmälde oss så tog det längre tid än vi trodde, vilket resulterade i att vi hamnade i en deltävling i Enköping. Där tävlar vi antingen lördag den 28/2 eller söndagen den 1/3, återkommer med ett datum när jag vet mer.
- Vi håller på och bestämmer ett datum med cafét Grand i Uppsala om en spelning där, återkommer med datum.
- Jag har (för snart två veckor sen) varit och tittat på InfoKomp Gymnasiet som ligger på vackra Kasernhöjden i Karlstad, och jag blev så jävla In looooove med den skolan. Tror verkligen att jag skulle trivas där. Imorgon ska jag anyway få hjälp med att skicka in mina ansökningar.
Om en kvart börjar Andra Avenyn, tagga!
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
Jag är kär i en ängel
2009-01-15 - 20:57:43
Men fan det suger ju..
Igår va Indiecrackers på Grand, dock var det inte vi som spelade. Vi va och checkade Over and out (reklaaaaam), alltså Daniels band, mycket bra måste jag säga, och inte bara för att vissa personer va lite mys att titta på, hhaah.
Imorgon bär det av till Kil igen, ska på öppet hus på Infokomp på lördag, och kanske på Tingvalla/Sundsta på måndag, vilket betyder att jag ska ta ledigt på måndag, gött. Sen blir det väl antagligen hockey på lördag också.
Jag har absolut inget att uttala mig om här längre, vi ska åka direkt efter skolan imorgon och jag har inte ens börjat packa än, jag måste vara stressad när jag packar, annars är det bara onödigt på nått vis för min del.
Huvudvärk har jag också, kommer fan inte komma någon vart i den här jävla utredningen eftersom min sjukgymnast skulle hört av sig den 9 december, och inte har gjort det än.
Känner mig en smula bortglömd av dom flesta.
Igår va Indiecrackers på Grand, dock var det inte vi som spelade. Vi va och checkade Over and out (reklaaaaam), alltså Daniels band, mycket bra måste jag säga, och inte bara för att vissa personer va lite mys att titta på, hhaah.
Imorgon bär det av till Kil igen, ska på öppet hus på Infokomp på lördag, och kanske på Tingvalla/Sundsta på måndag, vilket betyder att jag ska ta ledigt på måndag, gött. Sen blir det väl antagligen hockey på lördag också.
Jag har absolut inget att uttala mig om här längre, vi ska åka direkt efter skolan imorgon och jag har inte ens börjat packa än, jag måste vara stressad när jag packar, annars är det bara onödigt på nått vis för min del.
Huvudvärk har jag också, kommer fan inte komma någon vart i den här jävla utredningen eftersom min sjukgymnast skulle hört av sig den 9 december, och inte har gjort det än.
Känner mig en smula bortglömd av dom flesta.
Nytt år.
2009-01-10 - 23:02:09
Ja det har hänt väldigt mycket sen sist.
Det har hunnit vara jul och nyår, jag har fått julklapparna och jag har även gett. Nyår tillsammans med lite nytt folk var underbart, i Alunda är det mesta dels skvaller numera, ofta en massa skitsnack.
Jag har även hunnit spela wii för första gången i mitt liv, tagit halsprov och blodprov, haft feber och nackspärr. Varit på hockey och även hunnit med lite träningscykling. Jag har haft ett underbart lov. Kom hem samma dag som vi började skolan (eftersom jag var sjuk kunde jag inte åka hem dagen innan).
Men nu är det back to hell igen, känns väldigt tungt att veta att man har en låång vårtermin kvar, sen börjar vi på ny kula igen; gymnasiet.
Det känns verkligen som att alla bara väntar på att jag ska banga att flytta, alla frågar om jag verkligen tänker flytta och stå för vad jag har sagt, och speciellt undrar dom vad mina föräldrar tycker. Men helt ärligt säger dom inget, dom vet att det är lönlöst att argumentera emot. Jag vill vara självständig och inte bo hemma med lilla mamma tills jag blir 35 som så många andra. Jag vill fan ut i världen (okej Värmland är kanske inte så mycket att se) men jag vill lära mig att vara själv, och framförallt klara mig själv. Syftet med att komma bort och få egen lägenhet om 2 år är inte att jag ska börja leva något jävla highlife, jag är faktiskt smartare än så, även om det är svårt att tro.
Nu har jag officiellt startat upp bloggen igen, har skutit upp alla mina inlägg jag har tänkt att skriva för att jag inte har gjort det på så länge, men nu börjar vi om, nytt år babes, 2009!
Night.
Det har hunnit vara jul och nyår, jag har fått julklapparna och jag har även gett. Nyår tillsammans med lite nytt folk var underbart, i Alunda är det mesta dels skvaller numera, ofta en massa skitsnack.
Jag har även hunnit spela wii för första gången i mitt liv, tagit halsprov och blodprov, haft feber och nackspärr. Varit på hockey och även hunnit med lite träningscykling. Jag har haft ett underbart lov. Kom hem samma dag som vi började skolan (eftersom jag var sjuk kunde jag inte åka hem dagen innan).
Men nu är det back to hell igen, känns väldigt tungt att veta att man har en låång vårtermin kvar, sen börjar vi på ny kula igen; gymnasiet.
Det känns verkligen som att alla bara väntar på att jag ska banga att flytta, alla frågar om jag verkligen tänker flytta och stå för vad jag har sagt, och speciellt undrar dom vad mina föräldrar tycker. Men helt ärligt säger dom inget, dom vet att det är lönlöst att argumentera emot. Jag vill vara självständig och inte bo hemma med lilla mamma tills jag blir 35 som så många andra. Jag vill fan ut i världen (okej Värmland är kanske inte så mycket att se) men jag vill lära mig att vara själv, och framförallt klara mig själv. Syftet med att komma bort och få egen lägenhet om 2 år är inte att jag ska börja leva något jävla highlife, jag är faktiskt smartare än så, även om det är svårt att tro.
Nu har jag officiellt startat upp bloggen igen, har skutit upp alla mina inlägg jag har tänkt att skriva för att jag inte har gjort det på så länge, men nu börjar vi om, nytt år babes, 2009!
Night.
