.

Tänkte bara säga hej. Jag mår väldigt bra just nu. Pappa är i Värmland, kom hit idag och åker inte förens på tisdag. Vilket innebär att det kommer bli mycket tid tillsammans, BARA jag och pappa. Längtat efter det. Dock saknar jag mamma och mina bröder så det värker men jag har ju i alla fall pappa här.

 

Känner hur hjärnan är overloaded med idéer och visioner om mitt och Jennifers projekt. Drömmer mig bort och fantiserar att det kommer bli riktigt bra. Och det kommer det att bli, en vacker dag.

 

Funderar till och med på att stänga ner den här bloggen. Har haft väldigt mycket separationsångest till sundaancekid eftersom jag har haft den sedan typ 2008, dock finns inte alla inlägg kvar, vilket kanske är tur. Kanske börjar med någon ny och fräsh plattform, lite sugen på heysugarmagazine. Ska undersöka saken. Och vem vet, kanske får sundaancekid vara kvar föralltid om jag aldrig lyckas ta bort den.

Vissa dagar är som musik. Allt bara flyter, det mesta går på rim och framåt slutet kommer en fräck tonartshöjning. Dessa dagar tänker jag aldrig på det där svåra. Dessa dagar finns det inga problem. Jag kan leva med situationen och helt enkelt inbilla mig att allt kommer lösa sig till slut.

 

Men andra dagar, dagar då jag inte vill vakna, dagar som är grå trots att solen skiner och septemberluften är frisk, så kommer allt tillbaka till en. Det är då jag undrar vad som egentligen är bäst: Kanske är det bättre att alltid tycka livet är piss, hålla sig på en nivå och inte ha lyckorus som man vet ändå bara slutar i en dålig ångest-bakfylla dagen efter. Eller så är det kanske dom ljusa stunderna som faktiskt får en att fortsätta, att man kan känna att det finns en mening med allt, att få känna den känslan åtminstone ibland när man är en person som inte alltid får känna den känslan. Kanske är det dom stunderna som ger mig luft att andas, luft som jag kan leva på genom mina gråa dagar trots att det är svårt och trots att luften nästan tar slut ibland? 

 

Jag vill känna mig till freds med mitt liv. Min faster sa idag "Jag känner mig så lycklig, ja jag är lycklig, nöjd med mitt liv!". Jag villl också ha den känslan. Alltid. Är det för mycket begärt att man alltid vill känna en bubblande känsla av välmående varje dag? Jag vet att alla har bra och mindre bra dagar, det kan vi aldrig påverka och det säger jag inget om. Men mina mindre bra dagar blir ofta veckor, ibland månader, vilket är en alldeles för lång tid för att kunna stå ut. Luften tar helt enkelt slut.

 

Att sova 20 timmar om dygnet och enbart leva på apelsinjuice.

Att inte gå längre än ut på balkongen på flera dagar.

Att inte orka träffa andra människor för att man känner sig så otroligt jävla miserabel.

Det är inget liv. 

 

 

 

 

Det är okej att känna.

♥

Jag vill bort här ifrån. Jag vill hem. Hem till mamma och pappa. Hem till mina vänner som förstår mig. 

 

Tappat motivationen igen. Försöker men jag orkar inte hitta tillbaka till den. Jag kan inte stå ensam. Jag klarar inte av att inte tillhöra något. 

 

Orkar inte ta tag i något längre. Jag har fastnat här, och jag kommer ingenstans.

Idag är det exakt ett år sedan jag hade min episka 18-års fest. En utav mitt livs bästa dagar. Om ett år ska vi göra en minst lika episk 20-års fest!

 

Tog bussen tillbaka till Sverige igår. Känns skönt att vara tillbaka på den trygga sidan. Jag gillar Norge men det är fortfarande nytt och jag är lite spänd vad gäller jobb osv. Blir nästan lite ångestladdat att vara där. Har idag återförenats med mitt kilsfolk och allt känns bra igen. Nu vill jag vara här tills min födelsedag har varit, sen kan Norge få ta över mitt liv igen. Men inte nu.

 

 

Fick för första gången på väldigt länge äntligen sova ut imorse, på en soffa i Oslo av alla ställen. Huvudsaken va att jag fick sova! 

 

Tog tunnelbanan till Grönland för att möta upp Robin vid ett, vi skulle till skattevärket och fixa ett skattekort så jag kan börja jobba. Men dom krävde anställningsbevis så jag måste börja jobba innan jag kan få ett skattekort. Logiskt det där.. Efter det så gick vi på långtur i Oslo, Robin visade mig massa ställen och till sist gick vi ner till hamnen och drack öl i den stekande solen. Otroligt go dag och helt slut i fötterna.

 

Har fått hjälp att ändra mitt CV och söknad av Robin och Marion, så nu ser det mycket bättre ut än innan. Sökt en massa jobb ikväll och är inte klar än. Borde fortsätta men har så sjukt ont i hela kroppen, tror jag är påväg att bli sjuk, vilket inte skulle vara konstigt eftersom Robin är jätteförkyld.

 

Längtar lite hem till Sverige faktiskt. Vet inte varför, har ju inte egentligen något speciellt att göra där. Bara jag kan få komma igång med ett jobb här så kommer det nog gå mycket lättare!

Har det sjukt bra här i Oslo. Vill aldrig börja jobba. Blivit bästa kompis med Robins mediacenter där han har en massa tv-serier och filmer, kopplad till tvn, SOM MAN KAN STYRA MED SIN IPHONE! Jag har kommit hem ♥

Har inte gjort så mycket sen vi kom hit, förutom att jag har tittat på norska Lyxfällan, Two and a half men med norsk text samt en massa norsk reklam för att komma in i språket, haha! Imorgon ska jag förhoppningsvis till skattevärket, om jag hittar till tunnelbanan dvs. Gick en promenad dit förut och allt är så jäkla förvirrande. Nu ska jag återgå till Playa del Sol, natti natti!

 

Ibland har jag för lite energi för att ens bli irriterad. Kanske är det bra ändå...

 

Har i alla fall haft en toppendag med bästa Patrik. Lunch på McDonalds då vi båda var hungriga som vargar, sen en kaffe på Espresso House. Följde sedan med honom till hans lyxlägenhet på Klara här i Karlstad, så himla fin, vill ha den! Blev kvar där och tittade på finnkampen och sedan lagade han supergod middag med efterrätt. Han vet vad jag behöver!

 

Imorgon åker jag med Robin till Oslo, dags att ta tag i jobb!