.

Är i Alunda nu. Otroligt skönt att vara hemma! Alla har gått och lagt sig här eftersom det är skola och jobb för dom andra. Sitter nu uppe och tittar på Wallander och kände att det började suga i tarmen. Finner då en oöppnad Ben & Jerrys i frysen och Nonstops i skafferiet, det är så underbart att vara hemma. ♥

Även vart med mamma till Thuns en sväng, fick med mig lite nödvändigheter som nya sängkläder osv men även ett par thigts och sockor (som jag har saaaaaknat hela vintern) och ett lila nagellack. Egentligen var det meningen att jag skulle dit och köpa nya Converse, men min storlek fanns inte, skulle haft 36½ men det fanns bara 36 (som är för trångt) och 37 (som kommer bli baotastora när dom blivit uttöjda). Så ska in till stan nån dag och köpa där, lite dyrare bara, fan.

Det är helt sjukt hur en bild på dig kan få mig att börja kallsvettas. Det var en ny bild, en bild jag aldrig sett förut, ett bevis på att du fortfarande finns.
Jag antar att det är sånt här man kallar för betingning, en person förknippad med så mycket ångest och panik. Klarar inte av att se dig eller höra dig, usch.

tänk på något annat
försök att tänka på något annat.

Ont som bara fan i axeln sen curlingen igår. Helt sjukt vad stel man är!

Varit på Bergvik idag. Köpte en jättemysig tröja på Carlings, och godis på Maxi (det allra viktigaste). Sitter och tittar på färjestad-hv nu, önskar jag hade åkt på matchen! Grymt tryck i hallen. Men en annan har ju en stor psykologi fördjupning att göra som måste vara inlämnad imorgon.

På måndag ska jag åka hem till Uppsala i några dagar. Pappa åker med mig tillbaka till Värmland på lördagen eller söndagen. Ska bli mysigt. Och GÖTT med lov, äntligen!

Ja jag var ju på jobbintervju idag, och den gick bra, väldigt bra faktiskt. Men vägen dit, haha, min otur antar jag.

Sminkade mig lite i skolan när vi hade slutat innan jag drog in till stan och skulle på inervjun. Hade bara lite mascara och så hade jag ID-bare minerals foundation (mineralsmink) i hela ansiktet + lite på halsen (såklart). Och när jag använder den kliar det alltid lite efteråt, men det brukar gå över. Men jag gick till bussen, och när jag satte mig på bussen in till stan kände jag hur det började hetta i hela ansiktet och halsen. Gick direkt till Gina Tricot där dom har stora speglar. Och jag hade fått VÄÄÄÄÄRLDENS allergiska reaktion från min foundation (som jag visserligen inte använd på länge). Var helt rödfläckig i hela ansiktet och ner på halsen. Rusade till toaletterna och började desperat skrubba bort allt. Men det tog ändå lite mer än en timme innan det gick bort helt, tur att jag sminkade mig såpass långt innan intervjun så att det hann försvinna, såg verkligen helt sjukt ut. Ringde till mamma och var desperat, men jag sa "jag är nästan inte nervös längre för intervjun när jag fick det här och tänka på" och då sa mamma "ja det kanske var meningen att du skulle få en reaktion då" och tror fan hon har rätt i det. Men såg verkligen förjävlig ut.

Men hur som hellst, intervjun gick som sagt jättebra och jag har så gott som fått jobbet. Även om deras princip är att inte anställa någon under 18 år, och då borde jag ju ha lyckats ganska bra. Och det kanske inte är världens bästa jobb, jag har fått reaktioner på det. Men försök att nå toppen på en gång själva. Man kan inte bli framgångsrik om man inte har erfarenheter, och jag ser detta som en erfarenhet som ska hjälpa mig senare i livet. Och jag kommer dessutom tjäna pengar på cupen.

Börjar faktiskt bli smått nervös inför imorgon. Men men, det är en helt vanlig intervju, folk gör sånna varje dag. Och jag försöker se det som att det inte gör något ifall jag inte skulle få jobbet, för då har jag i alla fall kommit över den där tröskeln med att gå på min första intervju som förmodligen är jobbigast av alla, jag har nog haft tur som fått så mycket hjälp med mitt CV och förberedelserna inför intervjun av Nikolina. Igår tränade vi på msn, haha, hon intervjuade mig som om hon skulle anställa mig. Skitbra träning faktiskt, rekomenderas.

Hoppas jag somnar fort ikväll, trött som bara den. Kommer säkert inte kunna somna, kommer bara ligga och tänka på vad jag ska ha på mig å allt det där. Men jag ska köra på att vara mig själv, det märks så tydligt om folk har ansträngtsig för mycket med att styla sig och klä sig rätt.

Blev uppringd av Norstat idag. Skickat dit en jobbansökan och ska på intervju redan på fredag! Jättenervös, men ska bli roligt också. Satt hos farmor och farfar när jag blev uppringd, plus att mina kusiner Robin, Therese, Kalle, Emma och Kristoffer var där, plus Mats och Theo. Så när jag hade lagt på luren sprang jag in till dom med armarna i luften "PÅ FREDAG SKA JAG PÅ MIN FUCKING FÖRSTA ARBETSINTERVJU!"

Alla sömnlösa nätter. Allt rådlöst klamrande fast till allt som är 
konstant, och allt som en gång var ditt.
Åh, tänk om du hade gått en annan väg eller inte vart så korkad och gått 
ute själv. Du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta...
Det måste va' ditt fel
Det var aldrig ditt fel
De djävlarna ska skjutas.
Jag vet vad han heter, jag står med ett gevär.
Jag ska spendera mitt liv och ta tillbaka allt som är ditt.

Trött som bara tusan. Kunde inte sova inatt så jag låg och tittade på Big Brother till typ två. Tog lite extra sovmorgon imorse men det räckte tydligen inte.

Det ringde en norsk tjej till mig idag, men jag hann inte svara så jag lyssnade av ett röstmeddelande som hon hade lämnat. Förstod knappt vad hon sa men vi kom väl tillslut fram till att hon hette någonting och ringde ifrån Arbetsförmedlingaaa och ville att jag skulle ringa upp. Men det blir det inget med! Hoppas hon ringer imorgon igen. Jag har skrivit in mig på norska Manpower (fattar inte varför men det var en norsk på Sommarjobbsmässan som bad mig göra det) så jag antar att det är där ifrån. Hoppas dom liksom har läst mitt CV och förstår att jag fortfarande går i skolan och INTE tänker åka till Stavanger och jobba ett år.

Imorgon är det en skitdag, får aldrig något gjort på tisdagar och mår bara dåligt när jag går där ifrån. Men slutar tidigt i alla fall. Hur skönt som hellst. Så himla gött att vi byter bort detta helvettes-schemat efter sportlovet!

Imorgon får jag äntligen träffa efterlängtade Maria som varit i Thailandet i två veckor. Som jag har saknat henne, vill ha måndag nuuuu!

Haft en ganska bra söndag. Åkte med Sara och hennes lillebror in till Bergvik och tittade lite, och åt mat. Kom hem vid fyra och sedan dess har jag försökt forskat fram hur man spärrar telefonnummer till sin mobil, så vissa nummer inte kan nå en.

Ska ta tag i psykologi fördjupningen nu innan Solsidan, Big brother och Wallander.

Jag vaknade precis upp ur en jättebra dröm. Drömde att jag flyttade in i min kusins gamla lägenhet på Herrhagen. En av dom stora anledningarna till att jag vill flytta är just att flytta in och göra fint och pyssla. En anledning till att jag inte vill flytta är att jag blir mer ensam.

Loggade in på KBAB (Karlstad bostäder) och kollade läget, och såg att det fanns en såkallad "Fyndlägenhet" där det är mycket större chans att man får lägenheten. Jag gjorde en intresseanmälan, och att göra en intresseanmälan på den lägenheten är detsamma som att säga ja, men det är inte bindande. Det värsta är att lägenheten ligger på Kronoparken, och det tar ca 20 minuter in till skolan med den bussen eftersom den stannar ÖVERALLT, och då gör det inte speciellt stor skillnad rent "tidsmässigt" eftersom det tar 20 minuter för mig att åka ifrån Kil till skolan.

Men men.. Det gjorde mig lite gladare, och om jag får lägenheten blir jag ännu gladare, även om jag inte tar den.

M. /

Återigen känslan - jag blir aldrig fri. Fri ifrån smärtan och ångesten. Kanske är det ändå det sista alternativet som kvarstår, byta nummer, bli någon annan.

Varför är jag den som måste göra allt? Som måste skydda huvudet samtidigt som jag måste hålla det högt. Jag är starkast. Men det är svårt att vara starkast och räddast samtidigt.

För jag är så jävla trött på filmer med lyckliga slut, det finns inget lyckligt slut
det tog bara slut.
Låt det va.
Låt mitt hjärta va.

Har under resan till Egypten filosoferat en del, fick tid till att tänka igenom saker. Och dessutom skrev jag ner det:

Jag har länge undrat vart den där osynliga gränsen går, innan man blir mätt. Mätt på allt en människa utsätter dig för känslomässigt. Allt som han sa, allt som han gjorde, att han fick dig att tro.

Man offrar så mycket, man tillåter någon tömma dig på energi. I allt du tänker finns han, hur gärna du än vill så kan du inte trycka undan honom. Den denomen han har blivit är nästan omöjlig att bli av med, du är ensam mot den demonen, han styr dig.

Det handlar om rädslan att bli ensam kvar bland alla runt omkring. Att bli ensam med blickar som säger "det blir bättre om ett tag, det är sådär det är att gå vidare". Men tro fan inget annat än att jag mest i hela världen vill att det ska bli bra. Tror ni inte att man skämms över att man har tillåt sig själv bli behandlad som skit? Att tappa kontrollen, att bli blind och manipulerad av en sån människa som han var, och fortfarande är.
Jag har släppt honom nu, jag har fått chansen att inse vad han gjort mot mig. Men det stoppar honom inte från att höra av sig, och han älskar att ta upp det där gamla, och lägga skuld på mig. Och där någonstans blev jag nog mätt. Jag orkar inte bli påmind, det gör bara ont. Jag får jobba emot den där demonen varje dag, jag är starkare än honom snart, jag kommer vinna. Den dagen jag är tillräckligt stark ska jag slänga armbandet, bränna breven och radera honom från Facebook. När det har hänt har jag vunnit, den dagen vet han att jag är starkare. Jag kommer nog aldrig bli hel, människor som han har förmågan att prägla någons liv så mycket att det har blivit en period i livet som helt enkelt inte går att bearbeta totalt. Jag vet att jag heller inte kommer gå oskyldig ur det hela, men jag vill inte fastna här. Jag vill se tillbaka på det som varit, och inte stanna i stormen föralltid.

Det är lätt att sopa allt under mattan, ignorera och spela stark. Men kriget som pågår inombords tycks aldrig ta slut.

Det är svårt att se slutet på tunneln liksom. Det känns som allt bara växer på en enda stor hög. Jag behöver inte ens längta till sportlovet för jag vet vad jag kommer ägna mig åt. Det förföljer mig dygnet runt, hela tiden, varje dag.
Min hjärna är liksom överfull, jag får inte in nya fakta, för det känns nästan som att det redan är fullt. Jag hör vad folk säger men det fastnar inte.

Skolstressen går ut över allt jag gör. Folk säger att det går över BUT I DON'T FREAKING CARE! Okej? Jag skiter i att det går över, för det är lika mycket skit för det. Det spelar ingen roll hur bra det blir sen, det blir inte bättre för det just nu.

Jag orkar inte längre. Jag orkar inte vara helt knäckt varje dag pga något som avgör mitt liv. Det suger, och det finns så otroligt många som känner igen sig i den känslan. Känslan av att vara ensammast och sämst i världen, känslan att inte få hjälp av någon och känslan av att inte vara sedd. Jag känner mig helt förlamad.

jävlaförbannadeskitliv

Du och jag tittar nog i olika speglar för jag kan inte se vad du menar
Annars måste dina speglar va skeva för smala ting verkar bli breda
Å men jag vet det är inte konstigt att man tvekar
Ingen kan fly när idealen bara ekar
Kraven finns där vart man än vänder
Att du inte duger är signalerna dom sänder
Modetidningarna bara sprider trender
Som inte passar människan så folk mår sämre
Ändå undrar alla vad det är som händer
När vissa väljer svälten

Imorse när jag vaknade bestämde jag mig för att hata så mycket som möjligt, mest för att bevisa ännu mer hur otroligt synd det är om mig. Men det är inte så synd om mig.
Alexandra bjöd på Geisha i skolan. Blev hembjuden till farmor och farfar, dom är så fina.. Åt mat och semlor och farmor köpte alla ♥ dag godis till mig. Och när jag kom hem nyss så låg det en ask med geléhjärtan och chokladhjärtan på min säng ifrån min fina moster.

Ligger och tittar på tv, och har ont i nacken/huvudet och är svintrött. Förstår inte hur jag kan vara så trött, sov 8-9 timmar inatt.

Och jag skämms för att be och jag skämms för att gråta. Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta. Och jag skämms för att säga att du är kvar i mig. Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det.
Mina vänner säger: "Vakna upp och sluta tänk på det". Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare. Livet innan det kunde jag, utan och innan, jag kunde haft det så föralltid. Men jag föll för dig, och du förtjänade en nominering för rollen du spelade.

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans. Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam. Och alla vill väl ha dig nu, dom har ju väntat på det här. Och jag hatar att jag älskar dig. Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Det var en gång, det var en fest...

Och jag visste inte varför jag gjorde så,

åh jag visste inte varför.

Haft en grym dag på SS11, Värmullsåsen i Hagfors. Underbart väder, roligt fôlk och rally såklart. Kunde inte fått det mycket bättre, det överklassade kanske nästan även Rally Sweden 2010?!
Well, sov ca tre timmar inatt, upp klockan sju och iväg halv åtta. När vi kom till Hagfors var det -22 grader. Var hemma vid åtta igen, helt sjukt trött.

Vad det handlar om?

Det handlar inte om att få vem man vill. Det handlar om att få den man vill ha. Det handlar inte om att vara med människor. Det handlar om att vara med just den människan.
Det handlar inte om att kunna gå hem med vilken snygging som helst en lördagsnatt. Det handlar om att gå hem med honom.
Det handlar inte om att vara omringad av folk. Det handlar om att vara omringad av dem eller den som älskar dig.
Det handlar om skrattanfall och vackra händer.
Så är det bara.
Förstår du? Har du känt det? Känner du det?

Den här veckan har varit ett helvette.

---

Idag på idrotten hade vi BodyPump, dvs styrketräning med skivstång och hela köret. Jag kan knappt gå i trappor nu, och jag vet hur det kommer vara imorgon för jag har varit på RIKTIG bodypump förut, och jag kunde inte gå på flera dagar efter det.

Ska ta och gå och lägga mig snart, ska upp tidigt imorgon. Klockan åtta drar vi mot Hagfors, Värmullsåsen, SS11. Den här helgen är värmlands bästa, svenska rallyt har landat. Ska bli galet roligt att dra ut i skogen igen, lite jobbigt kanske med tanke på all snö, men imorgon ska bli en skitfin dag!

Tiden går så fort och ibland skrämmer det mig - jag vill inte att den ska göra det. Men oftast vill jag bara att den ska gå fortare. Bara lite till tänker jag, lite till så är det bra sen. Inte för att jag tror det hjälper. Vi vet ju att tiden läker alla sår. Och vet ni, att det gör den. Men vissa sår tycks man alltid sitta och pilla på och skrapa upp istället för att bara låta det där jävla såret vara

läka för sig självt.

Kom hem ifrån skolan för en timme sen, bara legat i sängen sedan dess och spelat tetris battle på facebook, är typ beroende utav det.
Är galet trött, satt uppe till ett inatt och höll på med skolarbeten. Men idag har jag inte med mig en enda bok ifrån skolan hem! Ska ha en pluggfri kväll, och förhoppningsvis en pluggfri helg.

Hade matteprov på bland annat derivatans definition idag, som gick sådär. Känns så hopplöst just nu. Ringde till pappa och var jättesur över allting och sa att jag skulle flytta hem och strunta i den här skiten nu.

Ikväll ska jag fan gå och lägga mig klockan åtta, inatt ska jag sova ihjäl mig.

Sitter på psykologin och väntar på att klockan ska bli tio över fyra. Ska med tåget till Kil, och sola, sen hem och plugga.

Imorgon väntar matteprov, jättekul ska det bli. Kommer få IG i matte C ändå, typ bestämt redan..

Kom hem och tömde brevlådan på ett par kilo post, och finner ett paket till mig, skickat ifrån Norge, men en sånhär cool grön lapp på "Kan åpnes tjenstlig" vad nu det betyder. Men jag åpnade tjenstlig och fann ett armband och en lapp från min kusin i Norge, hur gullig är han inte då? Han var i Bryssel för inte speciellt länge sen och såg bland annat Angels and Airwaves och Neon Trees spela, och jag var måttligt avundsjuk.. Bara att få åka till Bryssel liksom.

Pluggat psykologi hela dagen nästan, så jävla trögt, men gött att få undan.

Gick av nån anledning in och läste på läkarprogrammet på Uppsala Universitets hemsida, lät skitintressand, tills jag kom till den sista fliken, behörighet.
För att få behörighet till läkarprogrammet krävs Biologi B, Fysik B, Kemi B, Matte D. Och jag kommer läsa allt detta utom kemi B på gymnasiet, hur mycket suger inte det då? Jag har sedan länge bestämt att jag inte ska läsa kemi B under gymnaiset eftersom vi fick en ny kemilärare och ja... Jag vet inte om det är värt det, att ha ångest igenom en hel, stor kurs, eller att ta det senare. Jag kommer ju ändå inte börja studera direkt efter gymnasiet.

Känns ändå som att jag ska göra några försök att ta mig in på läkarprogrammet om några år. Har länge sagt att jag inte har det som krävs osv, och det är förmodligen så, men jag tänker nog försöka. Det är skittufft att plugga till läkare, och om jag inte pallar så hoppar jag väl av. Men jag kommer ångra mig för resten av livet om jag aldrig prövat.

Olycklig kärlek är ju en jävla fitta.

Och att vara olyckligt kär i någon som inte är det i dig är den ensammaste känslan i världen. Det är som varje gång man står och väntar på bussen och det är mörkt ute och slasket piskar i ansiktet, blöter ner skorna och tränger igenom kappan. Det är som varje gång man åker hem själv och det känns som någon river i en. Inte utanpå utan innanför huden, river upp köttet och tränger in igenom blodet, river sönder varenda sena och varenda muskel. Varje stund känns som när någon håller fast ens hand och pressar en cigarett mot den. Magen känns alltid som den gången man blev full första gången och spydde ner ett helt badrum på hemmafesten. Och i huvudet känns det som ständig migrän. Benen viker sig som om någon sparkar på knäna. Händerna darrar på ett sätt som de gör när man är riktigt jävla rädd. Och när man hör om den nya tjejejn är det som ett slag som träffar rakt på näsan så att den spräcks och blodet sprutar. Sen en till. En till. En till.

Sen är man så jävla nerslagen att man ger upp. Slutar be om det, skiter i om slagen fortsätter komma, ramlar ihop och slutar kämpa.

Så är det över. Man börjar läka. Men det är ett helvette av smärta på vägen. Och de där ärren blir ju så jävla fula, men på något vänster ser man charmen i det också tillslut.

- M.F

Det är så hemskt att se vad som händer med Egypten, speciellt i Kairo. Jag har nog aldrig träffat så snälla människor som jag träffade i Egypten, trodde knappt dom var kapabla till att göra sådan revolution, men det enda dom vill ha är rättigheter, en av få saker jag tycker att ALLA människor bör ha rätt till.
Mot en demokratisk värld, jag hoppas den där Mubarack avgår, hellst innan hösten.

Egypten som jag minns det är bara sol och bad. Kultur och avkoppling. Jag hoppas Egypten kan få förbli det landet som har allt. Och att vi ska fortsätta kunna åka dit, för jag är inte klar med Egypten.

det hugger till, snabbt
men det går över lika fort.

Man kan skratta fast man inte menar det. Man kan kyssas utan att känna det. Man kan ta på utan att vilja. Man kan ge komplimanger som inte betyder något.

Men man kan också skrika när man är förbannad. Gråta när det gör ont. Undvika när man inte klarar.

Det viktiga är att inte glömma bort vem man är. Att lita på att ens vänner talar sanning. Att titta på sig själv i spegeln och tycka att man är rätt bra. Att våga tycka om och framför allt att tycka rätt. Att våga ta steg som gör ont. Att tillåta sig själv må bra.

Det är alltid lätt att predika men svårare att leva efter.

Vaknade med huvudvärk men åkte till skolan ändå. På vägen till bussen ringer pappa och berättar att han och mamma har krockat på vägen in till stan. Inget allvarligt men dom skulle ändå åka till sjukhuset. Gått och tänkt på det hela tiden så vid lunch åkte jag hem, mådde så jävla illa.

Somnade på bussen och höll på att missa min hållplats, släpade mig hem och upp till sängen och somnade vid två och vaknade fyra. Då gick jag upp och åt lite, tog lite tabletter och la mig igen, somnade om och sov till sju. Undrar om jag kommer somna inatt alltså.

Och imorgon bitti börjar bästa Maria sin resa till Thailand så kramade henne hejdå idag, fan för henne. Kommer sakna henne så sjukt mycket. Hon och hennes backpacker pappa, en natt i Bangkok har dom bokat, "sen får vi se" har hon sagt, fatta vad spännande.

Så den här torsdagen har varit långt ifrån bra, sämre än dom brukar vara.
Men imorgon är det fredag, det ända som plågar mig är idrotten men får väl kämpa mig igenom den också.
Nu; hockey!

Precis lagt mig i sängen, nästan ingen röst kvar och förkyld som tusan. Skrek bort den sista rösten och kraften jag hade kvar på hockeyn, men fan vad värt! Maria hade med sig en annan kompis (eller ah, med sig kanske man inte ska kalla det, han har säsongskort) plus två kompisar till honom, tvärsköna killar!
Åkte med Tobias hem till Kil efter matchen, vilket jag ångrar lite, hade nog velat sova hos Maria som jag gjorde i torsdags. Men men...

Måste masa mig upp klockan halv sju imorgon, känns fruktansvärt fel. Men är nog tvungen, ska träffa min mentor och snacka med henne, och eftersom jag har lektioner HELA tiden så är det svårt att få in något möte när båda kan.

Varit hemma ifrån skolan idag, lite feber och sånt. Är påväg att bli sjuk tror jag, så idag har jag kurerat mig med cola och godis, Lejonkungen samt liiiite matteplugg. Men imorgon tar vi nya tag, skolan och sen hockey imorgon kväll! Dä giller vi!

Vet inte varför jag är vaken fortfarande, fastnade vid Tetris och nagelmålande. Men nu känner jag mig ganska redo för att sova tror jag. Ska bara bestämma vilket sömnpiller jag ska använda.. Spotify, tvn eller några avsnitt av Vänner?