.

Sorg är kanske något som vi alla har gemensamt men den ser olika ut för oss alla. Det är inte bara döden vi måste sörja. Det är livet. Det är förlusten. Det är förändringarna. Och när vi undrar varför det suger så mycket ibland, och varför det måste göra så ont, då måste vi komma ihåg att det snabbt kan ändras. Det är så man överlever. När det gör så ont att man inte kan andas, det är så man överlever. Genom att komma ihåg att en dag, på något osannolikt sätt, så kommer man att må bättre. Det kommer inte göra lika ont längre.

Sorgen kommer när den kommer, för alla. På sitt eget sätt. Så det bästa vi kan göra, det bästa som vem som helst kan göra, det är att försöka vara ärliga.

Det värsta med sorg är att den inte går att kontrollera. Det bästa vi kan göra är att tillåta oss att känna den när den kommer. Och att släppa taget när vi kan. Det absolut värsta är att när man tror att man har kommit över det, då börjar det om på nytt. Och varje gång tappar man andan.

Sorg har fem olika stadier. De ser olika ut för oss alla. Men det är alltid fem. Förnekelse, ilska, förhandlande, depression, accepterande.