.

När det handlar om drömmar man drömmer när man sover, så har dom på senaste tid handlat om att resa. Packa väskor, hinna med flyg i sista sekunden osv. Har även av någon konstig anledning (?) drömt om en viss person ganska ofta, något som jag inte har något emot visserligen.

Om vi ska prata drömmar, alltså visioner, hopp, önskningar... Så har jag försökt sluta att göra det i för stor utsträckning. Tror inte jag är ensam om att vara rädd för den där känslan att bli besviken när man kanske haft lite för stora förhoppningar på något. När något man har väntat på länge bara skiter sig. När man sätter jättehöga krav på sig själv för att man har drömmar om att bli något i framtiden. Och det är kanske min stora dröm just nu, jag vill bli något. Jag vill förändra, inte bara vara med. Jag vill bli ihågkommen. Kanske inte som typ nån Gandhi eller något.
När man har kraven på sig att vilja bli något, vill man ju också väldigt gärna alltid vara bäst i skolan. Och det kan göra att man kanske gör ännu sämre ifrån sig. I ettan på gymnasiet fick jag mitt första G i en kurs, och det kan vara lite därför jag har tappat hoppet lite, jag har fått börja inse att jag inte är den duktiga människan jag skulle vilja vara. Jag är inte så bra som det krävs för att kunna bli läkare (som faktiskt har varit min dröm).

Att bli läkare och på sikt få vara med i Läkare utan gränser. Tanken på att det finns människor där som verkligen är i behov av hjälp, där man vet att man behövs. Det är det där jag menar, att få bli behövd, att bli ihågkommen. Inte bara sitta och plåstra om människor som har kört rattfulla, varit i slagsmål eller försökt ta sitt liv. Jag menar inte att det är oviktigt, för att bli Läkare utan gräns måste man plåstra om sånna människor. Men att en dag få bli en av dom som verkligen gör en insatts, det är min dröm.