.

Usch, det finns så många saker som upprör mig.. Misär och krig, utanförskap och mobning, väldtäkter och barnmisshandel. Ja listan kan göras hur lång som helst. Men jag ska som vanligt försöka vända mig till mig själv där jag är just nu.

Något som upprör mig är oärlighet. Jag säger inte att jag inte är den personen som kan ljuga ibland, en vit lögn när man verkligen inte har lust med något exempelvis, sagt till farmor att jag har ätit fast jag inte har det bara för att jag inte är hungrig.
Men när lögner går så långt så att det sårar en annan människa på ett extremt känslomässigt plan så blir jag fruktansvärt irriterad. När det är jag som är "offret" så blir jag fruktansvärt besviken, man blir liksom ledsen på ett helt annat sätt, liksom en våg som bara sköljer över mig. Man börjar tänka så fruktansvärt mycket, "varför har jag inte förstått att han/hon har ljugit?" "vad kunde jag gjort annorlunda?" osv. Det är en enorm tankeprocess som sätts igång när man inser att någon har gått bakom ryggen på en.

När någon ljuger för mig, eller för någon annan och jag fattar att personen ljuger (på det där känslomässiga planet).. Liksom "varför säger du sådär? Jag vet ju att du ljuger" så påbörjas ett krig inom mig. Jag blir tokförbannad men vågar inte säga något, för är det något man (helt okontrollerat) skulle kunna göra mot en person som öga mot öga ljuger en rätt upp i ansiktet är att ge personen en fet jävla smäll. För sånt tycker jag är så pissigt.