.

Mamma Maria (som jobbar i butik i Uppsla, frukt och sånt) och pappa Niclas (som precis fått nytt jobb, fortfarande i Stockholm men numera på Kronfågel istället för Milko).
Jag har verkligen haft tur som har så bra föräldrar som jag har. Kanske världens snällaste, mest fördomsfria, roliga och stöttande föräldrar har JAG! Spelar nästan ingen roll vad jag gör, dom stöttar mig i det och sätter sig in i min situation. Dom tog min flytt till Värmland mycket bra, många föräldrar kanske skulle säga till sina barn att det inte skulle vara okej att flytta, att man är för ung och att man bara kommer ångra sig. Mina föräldrar har alltid trott på mig, och det betyder fruktansvärt mycket. (Ja jag kan sakna dom exremt när jag bor 35 mil ifrån dom).

Jag kan må så dåligt när jag träffar människor, som berättar för mig vilken dålig relation dom har med sina föräldrar. Jag har så svårt att sätta mig in i deras situation, att inte kunna prata med sin mamma eftersom hon alltid är berusad och inte våga hälsa på sin pappa för att han bara skäller på en. För att få respekt av sina barn måste man ge dom frihet redan i tidig ålder tror jag, såsom jag fick. Jag respekterar mina föräldrar väldigt mycket. Man vinner inget på att sätta extrema regler och gränser, för då ser bara barnen ner på sina föräldrar.

Nog med moralpredikan. Jag älskar mina föräldrar.