.

Jag började blogga för en herrans massa år sen, tror jag startade min första blogg när jag gick i sjuan (fyra år sen). Och jag började blogga för att det kändes som ett enkelt sätt att ventilera mig från känslor som var jobbiga. I tron om att ingen annan orkade lyssna på mig så tänkte jag "Men en blogg, där kan man ju få säga vad man vill och vad man känner, utan att någon ska behöva ta sig tid för att lyssna". Det blev lättare att skriva ner saker utan att ha press på sig, än att sitta hos en kurator i en timme bara för att.

Sen fortstatte bloggandet, och jag tror än idag att jag bloggar för att inte behöva sitta inne på alla jobbiga känslor. Jag skriver saker så som dom känns, och jag begär inte att dom som läser ska förstå allt jag skriver, det viktigaste är att jag får ur mig saker och ting. Och jag bloggar inte för att få tusentals läsare varje dag, och ibland funderar jag på varför jag bloggar för 10-15 personer om dagen. Men jag bloggar inte för dom egentligen, jag bloggar inte för er, jag bloggar för mig själv och mitt eget bästa.

Det är dessutom ibland väldigt roande att gå tillbaka i tiden i bloggen och läsa gamla texter och om saker man har gjort. Det är ju som en publik dagbok.