.

Vet inte om det är pga dom dåliga rutinerna som har blivit under jullovet som gör att jag inte kan sova. Det har liksom blivit en vana att somna runt tre-fyra och sova till ett på förmiddagen sen.

Men det kan bero på att jag ligger och tänker så fruktansvärt mycket.
Den här kvällen, första kvällen i Värmland efter att ha varit i Alunda ett tag, är alltid jobbig och fylld med tankar, och ibland tårar. Mest handlar det väl om att jag saknar mamma och pappa så fruktansvärt mycket, men det handlar också om att jag vill vara för mig själv. Jag är just nu inneboende hos min moster, och det har funkat hur bra som hellst, men nu vill jag (och känner mig redo) för att bo ensam. I Karlstad eller här i Kil, det kvittar. Ligger och fantiserar om hur bra det skulle vara, hur man vill pyssla om en alldeles egen lägenhet. Känna sig självständig. Kunna göra vad jag vill, när det passar mig. Äta när jag vill, diska när jag vill, städa när jag vill (om jag vill)...

Skolan pressar mig också just nu. Det har nog också med sömnlösa nätter att göra. Den enda anledningen till att jag inte vill gå tillbaka till skolan är för att jag VET att mitt skåp kommer spy ut saker som måste göras imorgon när jag öppnar det. Jag kan gå på lektioner och gå upp tidigt, det handlar inte om det. Men just det där med att ligga efter i så många ämnen... När man börjar hamna efter blir man stressad, sen samlas saker på hög och man försöker börja rensa bland allt, men jag har kommit förbi dom där stadierna. Jag har kommit till det stadiet där jag faktiskt har gett upp. Och jag känner för första gången sedan i sommras att jag inte vill mer.

Jag är hungrig och huvudvärken spränger... VARFÖR åt jag inte när jag kom hem? Plågsamma jävla liv!