.

Jag försöker verkligen göra något bra utav det. Men det är omöjligt, det är mitt mission impossible. Det enda jag vill just nu är att vara hemma med mamma och pappa, se på Solsidan med dom och bara få vara.

Men man kan ju inte fly från verkligheten så fort det blir svårt. Jag borde ha lärt mig det, lärt mig att leva med det men fan, det funkar inte. Jag visste inte att det skulle vara såhär svårt. Jag är liksom tom, jag har inte ens energi till att göra frukost åt mig själv längre, jag orkar inte äta och jag orkar inte sova. Att allt måste vara så förbannart svårt för mig jämt.