Sometimes it still hurts.
2012-02-26 - 18:23:30
12 oktober, 2010
"Så... Nu har jag försökt på alla sätt som jag kan för att få tag på dig. Lägg också till att jag var såhäär nära på att gå hem till dig idag (vilket kanske inte räknas eftersom jag aldrig gjorde det, utan vände och gick hem istället), trots att jag inte ens visste om du var där, för att jag hatar att inte veta. Veta om det är något som är fel, om det är något som jag har gjort.. Jag vet inte ens vilket land du är i, jag vet inte när jag kommer få träffa dig igen. Jag vet fan inget längre.
Jag trodde du kom hit och sov, hos mig, brevid mig, av en anledning. Jag trodde du sa sådär till mig i lördags, att du ville få det att funka, för att du verkligen menade det. I'm in.. Jag är så jävla beredd på att försöka igen. För fan vad du har kämpat. Du har inte gett upp, trots att jag bad dig att aldrig mer prata med mig, trots att jag bad dig gå vidare. Jag är glad att du har gjort som du har gjort.
Men när du äntligen lyckas, varför blir det då såhär? När vi äntligen blir sams och kan prata med varandra utan att bli osams så isolerar du dig så mycket du bara orkar. Det känns inte ens som att du försöker ta kontakt med mig. Även om det bara har gått två dagar.
För jag har försökt, men sista gången jag ringde till dig trodde jag faktiskt att du var sur, på riktigt. Det var inte meningen att anklaga dig, vilket du tror. Jag vill bara veta sanningen, för jag är trött på lögner. Jag anser att du kan ta kontakt med mig, om du bara vill. Men?
Åter igen, försök att sätta dig in i min situation. Jag vet att jag begär mycket av dig, och jag vill helst av allt att vi träffas och pratar om det här istället. Det finns så mycket vi behöver prata om, det finns så mycket jag vill berätta."
"Så... Nu har jag försökt på alla sätt som jag kan för att få tag på dig. Lägg också till att jag var såhäär nära på att gå hem till dig idag (vilket kanske inte räknas eftersom jag aldrig gjorde det, utan vände och gick hem istället), trots att jag inte ens visste om du var där, för att jag hatar att inte veta. Veta om det är något som är fel, om det är något som jag har gjort.. Jag vet inte ens vilket land du är i, jag vet inte när jag kommer få träffa dig igen. Jag vet fan inget längre.
Jag trodde du kom hit och sov, hos mig, brevid mig, av en anledning. Jag trodde du sa sådär till mig i lördags, att du ville få det att funka, för att du verkligen menade det. I'm in.. Jag är så jävla beredd på att försöka igen. För fan vad du har kämpat. Du har inte gett upp, trots att jag bad dig att aldrig mer prata med mig, trots att jag bad dig gå vidare. Jag är glad att du har gjort som du har gjort.
Men när du äntligen lyckas, varför blir det då såhär? När vi äntligen blir sams och kan prata med varandra utan att bli osams så isolerar du dig så mycket du bara orkar. Det känns inte ens som att du försöker ta kontakt med mig. Även om det bara har gått två dagar.
För jag har försökt, men sista gången jag ringde till dig trodde jag faktiskt att du var sur, på riktigt. Det var inte meningen att anklaga dig, vilket du tror. Jag vill bara veta sanningen, för jag är trött på lögner. Jag anser att du kan ta kontakt med mig, om du bara vill. Men?
Åter igen, försök att sätta dig in i min situation. Jag vet att jag begär mycket av dig, och jag vill helst av allt att vi träffas och pratar om det här istället. Det finns så mycket vi behöver prata om, det finns så mycket jag vill berätta."
