.

Sista natten tillsammans. Det hade inte varit speciellt många nätter tillsammans innan heller. Fyra, för att vara exakt. Fyra nätter med dina armar runt mig. Fyra nätter med dig intill och paradiset utanför fönstret. Fyra nätter med dina andetag tätt intill min nacke. Men den sista natten blev speciell. Aldrig har någon hållit i mig så hårt, att du aldrig ville släppa. Att du ville ligga kvar föralltid.

På morgonen kramades i flera minuter, för sista gången. Minns känslan av att vara tömt på energi, att inte orka säga hejdå. "Det här är det värsta jag vet" var allt jag fick ur mig. Han kramade och jag försökte krama tillbaka. Kunde inte. Orkade inte. Är för svag för att göra avslut. Kan det inte bara fortsätta? Kunde vi inte stått kvar så?

"Du får tänka på mig så tänker jag på dig". Allt jag tänker, allt jag säger, allt jag gör. Allt är du. Du behöver inte vara orolig. Du är överallt. Frågan är bara hur länge du ska spöka för mig. Hur länge jag ska behöva känna.