studenten 2012
2012-06-16 - 21:37:53
Känns så konstigt alltihop. Känns så tomt. Jag vet att studenten ska vara den bästa dagen i ens liv - och det har det VERKLIGEN varit också, tveklöst den bästa dagen i mitt liv, som kommer bli svår att toppa. Men den där ensamheten ligger och skaver bakom min rygg hela tiden. Jag är så medveten om att det är slut nu, ingen trygghet, inget att säkert få komma tillbaka till. Inget jobb. Är rädd att förlora allt och alla.
Utspringet. Vi stod uppe i skolan och öste musik, alla bara skrek. Tillslut kom rektorn och räknade ner. Alla lärare stod på rad utanför dörren för att göra high-fives med alla som sprang ut. Fem, fyra, tre... Tårar. Två, ett, noll. Mer tårar och så var jag ute, utanför dörren. Letade upp alla mina vänner och släktingar och bara skakade och grät. Kunde inte samla mig. Det var en overklig stund. Så jävla overkligt och så otroligt många känslor på samma gång.
Flaket. Som jag sa så många gånger "Här skulle jag kunna stå föralltid". Flaket är det absolut roligaste med hela studenten.
Fick så mycket fina presenter och blommor av alla. Så många lyckoönskningar och jag fick nästan hela släkten att samlas. Det är det bästa jag vet. Alla på ett ställe. Då mår jag som bäst. Att jag även fick hit mina två barndomsvänner Jakob och Ida gav dagen lite extra guldkant.
Kvällen på Nöjesfabriken. Nattklubben fylld av vita mössor och lyckliga människor som kramades och sa grattis till varandra. Aldrig har jag varit så lycklig som jag var i torsdags.
Men jag har aldrig blivit så tömd på energi. Dagen efter skulle jag till Säffle då min kusin tog studenten. Kändes så svårt och jobbigt att veta att den dagen aldrig kommer tillbaka. Och att man har lämnat allt bakom sig. Tomhet är det värsta jag vet.
Ska försöka leva på studentdagen, balen och studentresan så länge jag orkar. Ska försöka hitta kraft i allt roligt jag varit med om dom senaste veckorna. Försöka se det positivt. För jag vill inget hellre än att vara lycklig. Och innerst inne vet jag att jag är det. Det är bara andra känslor som tränger undan allt det bra.
Utspringet. Vi stod uppe i skolan och öste musik, alla bara skrek. Tillslut kom rektorn och räknade ner. Alla lärare stod på rad utanför dörren för att göra high-fives med alla som sprang ut. Fem, fyra, tre... Tårar. Två, ett, noll. Mer tårar och så var jag ute, utanför dörren. Letade upp alla mina vänner och släktingar och bara skakade och grät. Kunde inte samla mig. Det var en overklig stund. Så jävla overkligt och så otroligt många känslor på samma gång.
Flaket. Som jag sa så många gånger "Här skulle jag kunna stå föralltid". Flaket är det absolut roligaste med hela studenten.
Fick så mycket fina presenter och blommor av alla. Så många lyckoönskningar och jag fick nästan hela släkten att samlas. Det är det bästa jag vet. Alla på ett ställe. Då mår jag som bäst. Att jag även fick hit mina två barndomsvänner Jakob och Ida gav dagen lite extra guldkant.
Kvällen på Nöjesfabriken. Nattklubben fylld av vita mössor och lyckliga människor som kramades och sa grattis till varandra. Aldrig har jag varit så lycklig som jag var i torsdags.
Men jag har aldrig blivit så tömd på energi. Dagen efter skulle jag till Säffle då min kusin tog studenten. Kändes så svårt och jobbigt att veta att den dagen aldrig kommer tillbaka. Och att man har lämnat allt bakom sig. Tomhet är det värsta jag vet.
Ska försöka leva på studentdagen, balen och studentresan så länge jag orkar. Ska försöka hitta kraft i allt roligt jag varit med om dom senaste veckorna. Försöka se det positivt. För jag vill inget hellre än att vara lycklig. Och innerst inne vet jag att jag är det. Det är bara andra känslor som tränger undan allt det bra.
